Claire försökte urskulda Daburon. Han hade synts henne helt förändrad denna afton, sade hon, och ett par gånger hade han klagat öfver att han icke mådde bra; hvarför kunde han ej vara sjuk? — Nåväl, äfven om så vore, återtog markisinnan, är det för mycket att han uppoffrar sig en smula för äran af vårt sällskap? Jag tror mig redan ha berättat dig vår slägtinges, hertig de Saint-Huruges historia. Hedråd med förtroendet att spela mot konungen en afton då de återkommo från jagten, tappade han hvartenda parti och förlorade sålunda med det största lugn i verlden 220 pistoler. Alla närvarande fästade sig till och med särskildt vid hans gästfrihet och briljanta lynne. Först följande dagen erfor man att han under jagten fallit af hästen och att han haft ett refben afbrutet medan han deltog i det kungliga spelet. Ingen gjorde något väsen häraf, så naturlig fann man denna yttring af vördnad för monarken. Likaså tycker jag att domaren, äfven om han är sjuk, gerna hade kunnat visa den takten att tiga och stanna för att roa mig. För öfrigt tror jag fullt och fast att han mår lika bra som jag. Hvem vet om han icke går på något spelhus i stället, der han trifves bättre än här?