Dagens Nyheter – 30 juli 1870, sida 2

Jag är sjelf far till många barn, utropade talaren (alldeles som en riksdagsman i andra kammaren vid årets riksdag), och jag har en granne, som ock har många barn, men ej skulle det nu kunna falla någon af oss in att uppfostra våra barn. till handtverkare så länge handtverkarens ställning är så tillbakasatt, som nu är fallet. Nej, i Amerika 0. 8. v. Tal. öfvergick härefter till en mera detaljerad skildring af arbetarens lyckliga ställning i Amerika, hvilken naturligtvis berodde på de höga skyddstullarna. — Ingen mer än hr Blomstrand kom att tänka på, att de höga tullsatserna i Amerika äro ett undantagsförhållande i följd af det sednaste kriget. Hr Göthe tyckte det skulle vara önskligt och nyttigt om försäljning af lyxartiklar på landsbygden kunde förbjudas. En from önskan! Sedan den onekligen mycket vältaliga diskussionen förklarats slutad, antogs med acklamation följande resolution: . Att en af behofvet högeligen påkallad revidering af nu gillande tullbestämmelser må ega rum, samt att dervid noga bör iakttagas. dels att tullsatser å råvaror och halffärdiga produkter bestäm. mas med synnerligt afseende på värdena derå i förhållande till de fullt färdiga fabrikaterna, dels att lindrig tull pålägges alla importerade varor, som ingå i sådan mängd, att tullens upptagande derå lönar sig, men att lyxartiklar af alla slag beläggas med Tögre tull. Fjerde frågan: Äro fabriksoch handtverksidkarne i behof af förlagskapital, och i så fall. på hvad sätt skola sådana kunna på lämpliga vilkor erhållas? framkallade en jemförelsevis kort diskussion, i hvilken deltogo hrr Feith, ordf., Kihlström, Blomstrand och Larsson. Mötet beslöt, att: a) göra allt för att, genom upprättande, samt med ringa kostnader förenad klok förvaltning, af sparbanker, folkbanker, sparkassor eller andra penningeverk, bereda handtverksidkare tillfälle till lån mot för dem passande vilkor och billig ränta; b) genom riksdagsmännen, hvar inom sin ort, efter förmåga medverka, dertill att, genom riksdagens beslut, riksbankens och lånekontorens till utlåning med omsättningseller amorteringsrätt anslagna fonder, eller den 8. k. allmänna diskonten, tid efter annan i någon betydligare mån utvidgas, samt att dess begagnande göres mer beqvämt och gagneligt derigenom, att dels afbetalningar och ränteliqvider kunna ske utan ombyte af revers, genom afskrifning derå, dels ock, om möjligt, afbetalningarne iuskränkas till Aw hvarje halfår, eller helst 1; hvarje år. Nu grep man sig an med den första frågan i programmet: Då fabriksoch handtverksindustrien icke befinnes i den lyckliga ställning, som är att önska, så frågas. hvad är orsaken dertill, och hvilka medel erfordras för att höja denna industri2, I diskussionen härom deltogo hrr Widman, Lundberg, Feith. Blomstrand och Österlund, hvilken sistnämnde ärade talare förklarade, att han hade ämnat säga någonting, men afstod derifrån, Mötet antog med 34 ja mot 11 nej följande resolution: Mötet ville uti blifvande cirkulär uppmana alla nuvarande och blifvande frivilliga fabriksoch handtverksföreningar, att de hvar och en i sin stad ville, der omständigheterna sådant påkalla, verka för att handelsagenter måtte antagas och förses med profver, ritningar och priskuranter å alla de fabriksoch handtverksalster, som uti samhället till afsalu förfärdigas, för att inom landet utbjuda dem och derigenom bereda nödig konkurrens med utländska s. k. profryttare (hvilka i stor mängd inom vårt land kringresa), så att de utländska varorna måtte för oss göras allt mer och mer umbirliga. Härmed var programmet genomgånget. Angående nästa allmänna svenska fabriksoch handtverksidkare-möte, beslös, att detsam.ma skall hållas i Stockholm på tid, som styrelsen för Stockholms handtverksförening anser på förekommande omständigheter dertill lämplig, dock sist inom trenne år. Sedan man bestämt huru mötets protokoll skulle uppsättas undertecknas och justeras, öfvergick man till behandling af de särskilda motioner, som blifvit vid mötet väckta. Då ingen af dessa föranledde någon resolution, skulle vi alldeles kunnat med tystnad förbigå desamma, om icke ett par af dem vore förtjenta af att särskildt omnämnas, Den goda staden Filipstad, som har ett hufvud för sig och som manligt klädt blodig skjorta för en originel uppfattning af skön konst, har en handtverksförening, hvilkens medlemmar ej förneka att de äro infödingar. För tillfället sannolikt utan annat medel till odödlighet, slog föreningen in på vägen att lefva nägra år efter sin tid och ville ha 29 2 i handtverksstadgan af 1846 under mötets behandling. Denna stadga är visserligen upphäfd, men detta hindrade icke, som sagdt, motionens väckande och icke heller att den behandlades på fullt allvar. Äfven önskade