Dagens Nyheter – 30 juli 1870, sida 2

förlika er med denna tomhet, hvaraf jag låter er omgifvas. Men hvems är felet? Icke har jag tröttnat vid att föra ett stilla, obemärkt lif. Mina vänner äro vana att i mitt hem finna sådana beqvämligheter, som äro förenliga med ett måttligt välstånd; kan jag väl föra dem hit? Om de finge se den öfverdrifna lyx, som här råder, hela denna om vansinne vittnande exposition af idel öfverflödsartiktar, skulle de fråga sig hvarifrån jag tagit alla penningar. Jag kan ha en älskarinna, men är derför icke berättigad att kasta ut genom fönstret en förmögenhet som icke tillhör mig. Låt det bli bekant i morgon att det är jag som underhåller er, och min framtid är förstörd. Hvilken rättsökande skulle vilja anförtro sin sak åt den svage stackaren, som ruinerat sig för en mindre välkänd qvinnas skull? Jag är ingen förnäm herre; jag har hvarken ett historiskt namn eller någon omätlig förmögenhet att riskera. Jag är helt enkelt Noöl Gerdy, advokat; mitt goda rykte är allt hvad jag eger. Ryktet ljuger, det är sannt. Men i alla händelser måste jag söka bevara detsamma, och det skall jag också göra. Juliette, som kunde sin Noöl utantill, gjorde den reflexionen att hon gått väl långt i elakhet. Hon beslöt åter försona sig med honom. — Min herre, sade hon, nästan med ett ömt uttryck, jag har icke velat tillskynda er någon smärta. Man får lof att vara öfver8900NÅ0 . . Jag är förskräckligt nervösi dag.