Dagens Nyheter – 18 juli 1870, sida 1

SA AA RR ON ämm XOOEO OO LOOK OO OO OO ÖAR GR OR OO I vier, som genast omtalade den för flera: deputerade och HKvars yttranden vid tillfället uppfattades så, som skulle tvisten nu vara slutad. Kejsaren skall ock ha varit tillfreds och på aftonen den 12 skrifvit till hr Ollivier en biljett, hvaruti han uttalat sin belåtenhet öfver den lyckliga lösningen af frågan. Utrikes-, krigsoch sjöministrarne, som utgjorde krigspartiet i konseljen, i motsats till Ollivier hvilken önskade fred, förmenade deremot att man icke borde fråga efter den Hohenzollernskaafsägelsedepeschen, eftersom den vore undertecknad af fadren, men icke af sonen. E Utrikesministern blef på eftermiddagen (allt den 12 juli) kallad till kejsaren på S:t Cloud, och denne sade honom att, efter hvad som nu förefallit, kunde det icke blifva fråga om krig samt att i alla händelser intet meddelande till kammaren finge ske, förrän saken ännu en gång diskuterats i konseljen. Efter utrikesministerns besök mottog kejsaren engelska sändebudet, lord Lyons; denne erinrade kejsaren att i den franska noten till Preussen af den 3 juli det ej talats om något annat än att Hohenzollern måtte afstå från spanska kronan odh att de mot Frankrike vänskapligt sinnade makterna endast åt det ändamålets vinnande egnatisina bemödanden. Kejsaren försäkrade då engelska sändebudet, att han vore fullkomligt tillfreds med den vunna upprättelsen. I samma anda uttalade kejsaren .sig på aftonen till spanska, österrikiska och italienska sändebuden. Ännu inpå natten hade den Ollivierska fredsåsigten så öfverhand, att hans organ, le Constitutionnel, den 13 på morgonen innehöll en artikel, hvari jublades öfver att Frankrike erhållit en så tillfredsställande upprit-. telse, som gjorde slut på all tanke om krig. Den 13 på förmiddagen kom kejsaren in: till Paris och höll konselj. Der synes det för det första som de krigslystne skulle ha förebrått Olivier att han för tidigt meddelat åt andra den hohenzollernska afsägelsen, och vidare hade krigspartiets representanter framhållit för kejsaren att lagstiftande kårens majoritet vore afgjordt stämd för den interpellation, som Clment Duvernois framställt och hvari fordrades att Frankrike skulle skaffa sig garantier för att det icke blefve ånyo oroadt af Preussen. Då kejsaren ändock icke ville besluta sig för krigsförklaring, skall, berättas det, hela ministören ha i denna konselj begärt sitt afsked. Detta förklarar hvarför utrikesministern yttrade sig så förvånande knapphändigt och stötande i lagstiftande kårens sammanträde å oftermiddagen. den 13. Han underrätade kammaren blott om Hohenzollerns afsägelse och att underhandlingarne med Preussen ännu icke vore slutade, hvadan han ej kunde gifva några allmänna upplysningar. Härvid uppstod ett förfärligt tumult, Baron David frågade om det vyarlt en offlciel depesch af furst Hohenzollern sjelf eller af hans fader och tillade ett skarpt klander öfver underhandlingarnes långsamhet. Utrikosministern svarade att han ej hade nåBot mer att säga. Emellertid blef fredagen utsatt till att diskutera både Duvernois och Davids interpellationer, I senaten hade man likaledes med märkbart missnöje mottagit bristen på förklaringar. Vi sakna alla underrättelser om hvad den 13 j qvällen och under loppet af den 14 förefallit, men af krigsförklaringen, hvarom