Dagens Nyheter – 18 juli 1870, sida 1

oo UU blifva ett litet hjul i det storartade maskineriet, att blifva, äfven jag, ett försynens redskap, bidragande till brottets bestraffande och oskuldens seger. Jag försökte hvad jag dugde till, och jag har märkt att jag icke är alldeles opassande för yrket. — Och ni finner ett nöje deri? — Ja, min herre, utöfningen deraf skänker mig den största tillfredsställelse. Jag har tagit farväl af ledsnaden, sedan jag egnäde mig deråt, i stället för att springa efter gamla luntor. Ack, polisen har en hög uppgift! Jag gör en axelryckning, när jag ser en jagtvurm betala 25 frank för rättigheten att skjuta en hare. Må han gerna roa sig med slikt. Det är menniskojagt jag tycker om. Denna sysselsättning tager alla förmögenheter i anspråk, och segern är åtföljd af ära. Villebrådet är nemligen icke mindre utrustadt än jägaren; det har samma förstånd, samma styrka, samma list; bådas vapen äro lika. Ack, om menniskorna kunde göra sig en föreställning om dessa vexlande sinnesrörelser, som framkallas af kurra-gömma-lekarne mellan brottslingen och polisagenten, skulle hela verlden söka anställning vid polisverket! Olyckan är att konsten synes efterhand gå förlorad. De stora, väl genomtänkta brotten bli alltmera sällsynta. Det starka slägtet af Cmissdådare utan fruktan har lemnat rum. för en svärm simpla skälmar. De få större bofyar, som ibland låta höra af sig nu för