Dagens Nyheter – 18 juli 1870, sida 1

upp åt gatan till. Möblemanget är komfortabelt och bokförrådet rikt. Han förer der, dels af smak dels af vana, ett mycket enkelt lefnadssätt och uppassas af en gammal trotjenarinna. Ingon i huset hade den ringaste aning om värdens polisgöromål. Den mest underordnade konstapel behöfver mera skarpsinnighet än man tilltrodde honom vara i besittning af; ty han såg ju så enfaldig ut. Man antog hans oupphörliga distraktion vara en början till fånighet. Men alla hade fästat sig vid hans besynnerliga vanor. Hans ständiga spring ute i staden gaf anledning till mycken undran. Aldrig hade man sett en ung rumlare vara mera oordentlig i afseende å sina lefnadsvanor än denne gubbe. Han kom hem till middagen, eller också kom han icke hem; han åt när det föll sig lägligt, gick ut hvilken tid på dagen eller natten som helst, låg ofta borta och var ibland försvunnen hela veckor. Vidare mottog han besynnerliga visiter; det hände ej sällan att personer med misstänkt utseende ringde på hans dörr. Dessa förhållanden hade betydligt förringat hans anseende. Man trodde honom vara förskräckligt lättsinnig och att han nedlade alla sina pengar på lastens altare. Man sade: Är det icke en skam att se en man vid hans ålder bete sig så! Han visste hvad man tänkte om honom, och han skrattade deråt.