Dagens Nyheter – 14 juli 1870, sida 2

En titt ut i verlden. I Kära faster Hilda! Var det icke det jag trodde? Faster klagar öfver att jag icke redan i mitt första bref talade om hyad nytt jag sett i mödeväg — likasom man icke bade intressantare saker att fästa sig vid då man första gången är i Paris än hvad folk bär på sig! Jag skall dessutom säga att paristoaletterna icke öfvermåttån frapperat mig, och jag tycker nära nög att det utvecklas lika mycken elegans hemmå i vårt kära Stockholm som den jag ser här. Nu är det då sannt, att den riktigt elegarta verlden till största delen lemnat Paris; den har sina slott eller sina landställen, den har i värsta fall sina våningar 1 Dieppe, Trouville, Treport eller något af dö andra hafsbaden, eller ock får man söka den någorstädes nere i Pyreneerna eller längs efter Rhen. Men i alla fall Borde det väl återstå tillräckligt mycket för att väcka häpnad hos den, som likt mig är Sbondbarn född och kristnådi trökyrkatt. Men icke alls! Jag kan visserligen icke undgå att beundra den smek, hvarmed fransyskorna kläda sig och som gör att hela deras små personer se nätta och intagande ut. Icke är det någon konst för den som har råd att tagå sina klädningar (t. ex. hos Warth BoBergh) för 1 till: 10,000 frank stycket och sina battar för ett eller pår hundra frank att taga sig charmant ut (helst när dertill kommer alla dessa små hemliga medel att både här och der gifva toaletten den rätta lyftningen — allt saker, som jag nu icke vill tala om, ifall händelsevis nägra herrar skulle kommå att läsa mitt bref). Men svårare är det — och nästan vackrare också -— tycker jag, att fasonera till en liten indienneeller musslinsklädning så, att det blir mera stil, mera id deri än i vära sömmerskors mästerstycken. Jag Tföreställer mig att man här icke soni STEVE 0 BON