Dagens Nyheter – 14 juli 1870, sida 2

hård — Herr domaren har rätt, anmärkte poliskommissarien. — Ja, mycket rätt, utlät sig Gevrol. Föröfrigt får väl antagas att besättningen varit i länd och besökt någon krog. Jag skall höra efter . . . Men hur såg han ut, skepparen Gervais, min gosse? — Som allt annat sjöfolk här på orten. Gossen ämnade nu affägsna sig; men domåren bad konom stanna. — Innan du går, min vän, skall du säga mig om du omtalat för någon ditt möte i söndags. — Ja, jag berättade alltsammans för mamma, då jag kom hem från kyrkan, och jag lemnäde Henne också de tio sous jag fått af den okände mannen. — Och du har icke i något afseende förtegat sanningen för oss? ätertog domaren. Du vet väl att ett stort ansvar drabbar den som missleder rättvisan. Hon upptäcker alltid det fördolda och osanna, och fruktansvärdt är det straff hvarmed hon hemsöker lögnaren. Den lille blef röd i ansigtet som ett körsbär och nedslog ögonen. — Ber du, fortfor då herr Daburon, det är ändå något som du dolt för oss. Är du okunnig om att polisen vet allt? — Förlåt, herre! utropade gossen, i det hän brast i gråt; förlät mig, jag skall aldrig göra mig skyldig till något sådant mera,