ment som duger. Jag skall nog finna honom. Om nu blott herr domaren utfärdar order om hans inställelse . . . — Jag tror verkligen denna gosses vittnesberättelse vara af den allra största vigt, yttrade herr Daburon. Och vändande sig till den lille, fortfor han: — Kan du säga oss, min vän, hvad skutan var lastad med? — Det vet jag inte, herre; hon var däckad. — Kom hon uppför floden eller gick hon nedåt? — Hon låg stilla, såsom jag redan sagt herrarne. — Det förstå vi nog, inföll Gövrol. Herr domarens mening är att du skall upplysa oss om åt hvilket håll fören var vänd; åt Paris till eller åt Marly? s — Både ändarne tycktes mig vara alldeles lika. Chefen för säkerhetspolisen gjorde en åtbörd af missbelåtenhet. — Du borde åtminstone, återtog han, i det han vände sig till gossen, ha sett efter skutans namn. Du kan väl läsa, förmodar jagMan bör alltid göra sig underrättad om hvad de fartyg heta som man går ombord på. — Jag kunde icke upptäcka något namn, svarade den lilla gossen. — Om denna farkost legat här vid kajen, sade herr Daburon, har den sannolikt blifvit bemärkt af invånarne i Bougival,