Dagens Nyheter – 4 juli 1870, sida 1

EE SÄ AR kunde han ostörd hängifva sig åt den berisgshing de hos honom framkallade, vara tillsammans med henne utan att hon såg honom, samt försjunka så djupt han önskade i sina ljufliga drömmar utan att hindras derifrån af andra obehöriga. Under dessa timmar gjorde han sig ersatt för det lugn och den tillbakadragenhet han måste visa då han var uppe hos etatsrådets. Derför kunde han också spela sin roll så förträffligt, när han var tillsammans med Mary. Nu var emellertid rätta tiden inne att afkasta masken. Hade han den sista aftonen han var på besök deruppe genom flyktiga blickar och en lika flyktig handtryckning låtit Mary ana, åtminstone till en liten del, hur det stod till med hans hjerta, så hade hon i stället under den sednare tiden gjort honom så mycket säkrare; det finnes så många sätt hvarpå en ung flicka röjer sig, när hon blifvit passioneradt kär, att en man med Wilhelm Lerches kännedom om qvinnan icke kunde misstaga sig. Det var nu hon som kapitulerat och öfverlemnat sig åt honom på nåd och onåd. Derför kunde och borde han icko längre dröja med att tala. Han kom upp till etatsrådets framemot middagen för att lemna Mary ett häfte af Schumanns sånger, som hon icke förut haft, och han ville så gerna höra henne utföra dem: Då han skälle gå, bad man honom stanna qvar till middagen; han hade intet