Dagens Nyheter – 4 juli 1870, sida 1

-— 13 — — Jag tror knappt jag minnes någon. — Jag har dock hört er helt nyligen sjänga dessa sånger. Han berättade huru han ofta i sitt eget rum var hennes osedda åhörare. Hon rodnade och sjöng Heines Dichterliebe4, såsom det syntes Wilhelm, vackrare än någonsin. Sedan talade de om skalderna och dessas arbeten, om den obeskrifliga inverkan poesi och musik kunna utöfva på ett menskligt sinne; och samspråkade så hela aftonen som endast de kunna, hvilka med hvarandra knutit en bekantskap, djupare och sannare än denna vanliga, högst ytliga, som sällskapslifvet i allmänhet förer med sig. Mary hade på längo icke varit så glad som denna afton; derför var hon också mycket mera intagande än vanligt. Likasom konvolvulen först i solsken fullkomligt utvecklar sina blommor, så måste också glädjen höja Marys stämning, för att hon skulle kunna till fullo utveckla sina behag. Wilhelm var nu säker om att hon besvarade hans kärlek, och det var väl denna säkerhet, som gaf honom mod att vid afskedstagandet trycka hennes hand och se på henne. med en blick, som icke gerna kunde missförstås — förutom af den som var förälskad såsom Mary. . Men är en ung flicka förälskad, är hon också alltid — i synnerhet, när hennes blod flyter. hastigare än fallet brukar vara här i vår