Dagens Nyheter – 29 juni 1870, sida 1

mamsell Julie! Ni afskyr mig då inte? N hyser då medlidande med de olyckliga, som förtäras af sina qval? Redan i går afton sökte ni trösta mig. Jag har godt minne! Och mitt hjerta är tacksamt, ja, verkligen tacksamt! Oh, min lilla Julie, hvad ni har för en skön själ! (Han lägger sin ehå arm kring Julies hals och dragande henne intill sig, trycker-han en lång kyss på hennes läppar.) Ja, en skön själ! (Han kysser henne ännu en gång.) JULIE: (Afsides.) Det är på min heder verkligen hjertgripande. i (Fra de Baincy och fru de Lanzolle, som inkomma från fonden, den ena bärande ett glas sockervatten, den andra en butelj karmelitervåtten, få i samma ögonblick se Gontran, hållande på att kyssa Julie. — Lång paus. — De trehne qvinhorna betrakta hvarandra med ömsesidigt misstroende. Hvem bedrar man här? tyckas deras blickar fråga hvarandra.) 23 GONTRAN, efter att hafva betraktat alla tre med en smäktande, sorgsen ech oändligt nåiv blick, höjer ögonen mot himlen. — Säg mig, min Gud, hvilkendera skall jag älska? Fru de LANZOLLE. — Kom, tag oss under armen ... Fru de RAINCY. — Och återvänd med oss . JULIE. — Till slottet . . : GONTRAN. — Åh, jag är högst olycklig, ja, verkligen högst olycklig! : Slut.