Dagens Nyheter – 28 juni 1870, sida 2

förvisade redaktören Clement Duvernois har redan insamlat 750,000 frank för grundandet af en ny tidning. — Krigsministeriet har på grund af foderbristen sett sig nödsakadt att sälja en stor del af armåns hästar. Spaniens Cortes ha antagit lageu om slafveriets successiva upphäfvande i de vestindiska besittningarne. Den stackars påfven böfnner sig midt under sina ofelbarhetsfunderingari en svår penningknipa, Peterspenningen har tagit slut, och några vidare gåfvor vilja icke inflyta. Förgäfves har hans helighet vändt sig till åtskilliga penningfurstar för att erhålla mynt; slutligen lär han dockha fått ett -fieklån -af 10 millioner af husetRotschild mot pant af palatset Salviati m.m. Rättegången miot biternationela arbetareföreningens medlemmar börjades inför polisdomstolen i Paris den 22 dennes. De anklagade äro 38, af hvilka likväl 6 undandragit sig ansvar genom att fly. En lång berättelse från polisförvaltningen tjenar domstolen till ledning. Denna berättelse innehåller åtskilliga märkliga upplysningar, hvadan vi här meddela en resumå deraf: Antalet af föreningens medlemmar (Nordamerika och Italien ej inberäknade) uppgifves till nära 1 million, hvaraf 433,785 komma på Frankrike, 45.226 på Schweiz, 80.000 på EngJand, 100000 :på Österrike och 2,718 på Spapien. Mazzivi är den som först komrnit på tabken : att bilda denna förening. Rörelsens tgendtliga början daterar sig från 1863. Mazzimi har sedan sökt draga fördel af densamma för sina revolutionära ider, och vid tiden för den -I0:de kongressen, som hölls i Palermo, fick en komitå i uppdrag att stifta ett allmänt förbund mellan alla arbetareförgvingar. Några månader sedvare utnämnde man på ett möte i London, hvilket egde rum under ordförandeskap af den fordne franske fölkrepresentanten Beslay, till medlemmar äf denfränska grup: pen Tolain, Parrachon och Lincontin, af hvilka likväl ingen finhes bland de ähklagade. De sällade sig till Fribourg och Lefort. Den sednare var skriftställare och egde Mazzinis hela förtroende. Den franska afdelningens komitå valde sitt säte vid Rue du GraVilliers i Paris. satte sig i förbindelse med centträlkomiten i London och öpptiade snart en subskription för att sammavkalla n könsgress och sitta Kuropa i kunskap om arbetarnes gemensamma sträfvaåden. En inre sphittfivg härmmade föreningens framåtskridande. Att Lefört, som ej var arbetare, utbämfdes till styrelseledamot gaf anledning till Protester. Mazzini fasthöll vid att Lefoört skulle ävarstanna i pariskomitend. Men hans utvärmning blef likväl -ännullerad. T följd deraf drogo italienarde sig i massa tillbaka, treune nedlemnmar Af londonkomiten inlemtiåde äfvetledes begäran om afsked. Sednare gåfvo Mazzini, Pyat, Blanqui och ledarne för de franska emigranterna i Belgien förettingen åter sitt förtroende och inledde ånyo förbindelser red henne. Företlingehsg första kongress hölls i Lausanne och bevistådes af deputeraåde från en stor del af Europas varbetareförevingar. De af kobgressen antagna besluten voro: 1. Den politiska frihetens återställmde är en absolut nöttvändighet; 2. Eftersom den beväpnade freden förlänrar produktionen, så ger kongressen sitt bitull åt fredsförbundet, ten under det vilkor; ätt: detta medgifver den trängande nödvändigheten af att Modifera den sociala -orgamisationen. På grund af denna kongress inleddes i Frankrike: de första förföljelseria mbt den internationregla Arbetareföreningen; och komitens: medlemmar dörmdes till 100 franks böter. ANldenstund -komitemedlemmarne ej brydde -:sig om denna dom, kallades de ännu en gång införorätta, ovh nio af dem belades med :3 månaders sträffängelse. Föreningen itistätkde Tterför icke sin verksamhet, utan funktionerade i shemhekhet. Chefernas cten-tralkomite i -Tonmtdon gjorde sig icke ens mödan att förhemliga sitt Syftemål, hvilket, sä-som Jå0r förklarade, bestod: orgauisörandet af de offentliga och -obetvingliga arbotsivstältdllerna eHer strikes. Malou7begaf sighärpåtill Creuzot; och Assy :-kom till Paris, föratt draga arbetarne vid Usine-Coilin i rörelsen. Arvbetsinställelserna, : sade de, äro icke ändamåJet, utan sen öfvergående nödvändighet, ett lagligt krig. Ämdamålet vär daglönens undertryckande.; Pariserkomitån gaf sitt bifall-til denna tolkning ock-satte-sig i förbindelse med -de-engelskartrades-unions, för att erfara hvilken kontingent de mna stilla Man är ense