Dagens Nyheter – 28 juni 1870, sida 2

Fru de -RAINCYX,; med uWfig rörelse. —-Oh! förtjusande, -förtjusande! .GONTRAN. — Jag vet blottyatt-jug älskar -henne .med hvarje fiber af mitt -bjerta, och att hon :är-allt för mig. -Nistalade nyss -om !hemlighetsfulla allger, om träd, som :spegla sina -slokande .grenar 1 insjöps : kristall, em aflägsna horisopter, om-ängarnes doft,om den sorlande -bäcken, som -kysser mossan, 1 det han slingrär sig fram. . . Nåväl! all -denna ,poesi, debrär i mina ögon -hon, endast -hon! Iblomman, som sänker sitt hufvud-:om aftomen, i, daggdroppen, som glänser på grässtrået, i..de jublande -hymnerna, .som helsa morgonsrodnaden. oeh:komma skogsdungarne -att genljuda, i-stjerhorma,-som tindra -urder natten, ja, öfverallt: seer:jag endast henne. -Hon-uppfyller -mitt-hjerta, -hon uppfyller naturen; och -utån hennes Jeende skulle. verlden stlockna. Fru-de RAINCY. —-MHen hvem är hon då, min vän? GONTRAN. — Ack, om jag vwisste det! (Han märman sig ä nu amsr. Jans hufvud vi ar nästan på fru Baincys oxe) Fru de: RAINCY. — Hvad.han är vältalig, -men-hvad.-han på samma gång är-förbehållsam ! GONTRAN, Aframdrar frå sätt brig:-en-tom medaljong, härgunde vid an vd.) — Kästa on -blick--inom denna .guldkaut,nellan dessarbåda klara -kristallskifvor. Ser ni? Fru de RAINCY. — Ja, visst, .men:der-finnes ingenting.