Dagens Nyheter – 28 juni 1870, sida 1

ter och skyldigheter, som temligen noga uppvägde hvarandra; det fjerde hade få rättigheter, men många skyldigheter; det femte hade många skyldigheter, men ingen enda rättighet, om ej den att tiga, lida och dö: Nu tro dessa fem partier i så måtto förenklåde, att de utgöra blott tvenne. Nådigste konung! Värdigas undanröja den skiljomur, som delar nätioneh i tvenne delar, och vi skola blifva ett enigt och starkt folk, som tryggt kan se framtiden an. och som skall veta att häfda sin plats bland verldens bildade folk. Detta är vår underdåniga och innerliga bön. Vi framhärda etc. Ordföranden upplyste härefter, att vid ett dagen förut vid Katrineholms jernvägsstation hållet folkmöte, som bevistats af omkring 300 personer, hade samtliga närvarande, bland hvilka voro såväl repregenterade som orepresenterade, lofvat underskrifva denna petition. En annan talare vid namn Wetterström uppmanade nu de törsamlade att teckna sina namn under skrifvelsen, men ehuru denna uppmaning mottogs med starka bifallsrop, förspordes. ingen vidare påföljd deraf. En hr Håkansson uppläste en i Östgöta Correspondenten införd korrespondens från Hanekinds härad, hvari äfven nödvändigheten af jemlikhet i afseende å politisk och kommunal rösträtt framhölls. Den upplästa artikeln mottogs med ropen! bra!, hurra!, hurra för de fattiga! m. m, d. Ordföranden uppläste en adress af hr Munck af Rosenschiötd, hvari bland annat visades betydelsen och nyttan af folkmöten. Litteratören Westenius från Skåne höll, efter att ha -bedt om ursäkt, att han, ehuru främling, uppträdde vid detta tillfälle, ett föredrag, uppmanande deri, bland annat, att ej följa de exempel, som åtskilliga i landet hållna folkmöten gifvit, 1 att ej röra sig med en mängd fraser. och rikta bittra utgjutelser och stickord mot politiska motståndare. Låtom oss, sade talaren, begagna ett stridssätt, som tillvinner oss våra motståndares aktning, låtom oss kraftigt och värdigt uttala vår mening, så att det ljuder såsom ett enhälligt från svenska folkets läppar utgående: Jag vill, och låtom oss vara öfvertygade, att äfven bland de konservativa finnas män, fullt ut. lika rättskaffens, varmhjertade och fosterlandsälskande som -vi. Talrika och starka bifallsrop följde på detta yttrande. Ordföranden, som i öfrigt fullkomligt instämde med hr Westenius, menade dock att han begått ett misstag, om han höll sig för en främling; här funnes inga representanter från olika provinser utan blott svenska medborgare. Icke desto mindre uppträdde straxt derpå en hr Stenman och bad mötet på det bevekligaste att i petitionen insätta en liten paragraf för norrlänningarnes räkning, ty de voro i stort behof af upplysning. Detta tal mottogs påtagligen med något blandade känslor, och ropen: ned från tribunen! det går sönder m. fl. läto höra sig. Hr Munck af Rosenschiötld ville till det af hr Westenius betonade Jag vill lägga ett Jag:skall; först genom att enstämmigt uttala dessa ord skulle svenska folket vinna gehör för sina fordringar. Hr Wetterst:öm uppmanade en och hvar att begagna de rättigheter, han redan egde, för att sålunda undgå den förebråelse, som nu ofta rättvisligen göres massan af folket för liknöjhet i afseende å allmänna frågor. Hr Olsson uppläste ett bref från handlanden Leufstedt, hvari han tillkännagaf sig vara förhindrad att öfvervara mötet, men bad de församlade vara öfvertygade om, att han. fortfarande vidhöll sin åsigt om nödvändigheten af allmän och lika rösträtt m.; m, Husegaren Svensson talade: i samma syftning. Sedan sålunda denna fråga var ventilerad, erhöll hr Bäilow ordet för att lägga de församlade på hjertat behofvet af en högre folkbildning, ty den nuvarande bristen -derpå gjorde, att folket i flera fall. blef sina egna förtryckare. Talaren hoppades, att det exem