Dagens Nyheter – 28 juni 1870, sida 1

-— 12 — unge. (Högt.) Min Gud! Hvad säger ni, hvad har händt er, stackars unge man? GONTRAN, närmande sig intill henne, och med hänförelse. — Jag älskar! . .. Jag älskar! . . . se der min olycka, min fru, Fru de RAINCY. — Stackars unge man! Ack! hvad jag hyser medlidande med edra... med edra . . . Älskar hon er? GONTRAN. — Hvem då, min fru! Fru de RAINCY. — Hvem då! men... (Afsides.) Hvilken förtjusande naivitet! (Högt) Men, min Gud . . hon, hon då, den qvinna ni älskar . . . Ser ni, min bäste herre, ni kan omöjligen tänka er huru rörd jag känner mig öfver det förtroende, ni visar mig. Det förefaller mig som vore vi gamla vänner . .. Älskar hon er då, denna qvinna? GONTRAN, fattande fru Raincys hand och tryckande en kyss på den. — Oh, hvad pi är god, min fru. Jag tackar er af mitt innersta hjerta! (Leker med hennes hand, som han icke släppt, och kysser den ännu en gång.) Ni är mycket god, mycket god! (Lång paus.) Fru de RAINCY, vänder sig bort för att aftorka sina ögon med den lediga handen. — (Afsides.) Han är förtjusande, den olycklige gossen! (Högt.) Älskar hon er? GONTRAN, utan att släppa fru de Raincys hand och med nedslagna ögon. — Det kan jag icke säga er. Allt hvad jag vet, är att jag älskar henne,