Dagens Nyheter – 28 juni 1870, sida 1

lästes af ordföranden, som omedelbart derefter hemställde till deltagarne i mötet huruvida de godkände densamma. Med ett allmänt och ljudeligt ja besvarades denna hemställan. Som ett prof på huru en del samhällsmedlemmar motivera sin fordran på delaktighet i politiska rättigheter införa vi här petitionen i dess helhet. Den var af följande lydelse: Genom representationsförslagets genomförande har e. m:t gifvit ett storartadt bevis på huru e. m:t nitälskar för folkets väl. Något vidare kunde icke då vinnas, men vi våga i all underdånighet hoppas, att e. mit äfven behjertar det lägre folkets rätt att utföra sin talan både vid riksdagen och inom kommunen. De orepresenterade utgöra omkring ?; af det svenska tolket. De skäl, hvarpå vi grunda våra anspråk på delaktighet i val för de båda anförda kategorierna, äro följande: 1:0) att skatt är skatt, ehvad den uppföres på debetsedeln eller tages ut indirekt. En summa af omkring 13 millioner rdr erlägges årligen dels till staten, dels till kommunalmyndigheterna för bränvin. Denna summa utgår till 56 af de orepresenterade eller lägsta. En tull af omkring 15 millioner rår är lagd på kaffe, socker och andra 8. k. nödvändiga förbrukningsartiklar, Denna skatt erlägges också, åtminstone till 3; eller 3, af de orepresenterade. När härtill kommer, att dessa, i likhet: med de representerade, betala skatt efter första artikeln, så synes att dessa draga omkring halfva skattebördan; 2:0) att när vidare i betraktande tages, att de Orepresenterade utgöra omkring 5g af de värnepligtige, som i en framtid ofelbart komma att tagas i anspråk för landets försvar, och då den tid, som åtgår i och för vapenöfningar har ett stort penningvärde, så inses lätt, att alla dessa uppoffringar rättvisligen icke kunna göras utan motsvarande rättigheter. Sådana har äfven det lägre folket i vårt grannland Danmark, till en ganska betydlig del, äfven i Norge, hvarför vi fordra, såsom en gärd af den fullkomligaste rättvisa, likställighet med Danmark; i hvilken rikt. ning ock det norska folket för närvarande sträftvar. De skandinaviska länderna befinna sig i en mycket ogynsam belägenhet till s. k. äregiriga grannar. Skall Skandinavien för fra ntiden kunna bevära sin frihet och sjelfständighet gentemot dessa, så fordras här, såsom i det lilla Schweiz, att hela folket icke allenast är vapenöfvadt, utan ock villigt att uppoffra sig för desamma. Men huru kan man fordra sådant af de 5s, som man hittills ansett böra hafva blott skyldigheter, men inga rättigheter. Skola de med kraft och lust strida för sitt lands sjelfständighet, så böra de åtminstone veta med sig, att de hafva någor, om än aldrig så litet, att kämpa för, då det i motHM fall kan göra dem detsamma, om de stå eller alla. Vi anhålla derför i djupaste underdånighet hos e. m:t om ingenting annat än hvad som ligger i hela landets välförstådda intresse, hvilket väl ock. måtte vara konungamaktens, nemligen att blifva förhjelpta till att komma i åtnjutande af vår tillständiga och oafbändiga rätt. Det törsta vilkoret härför är, att åttahundra riksdalersstrecket tages bort, och att hvar och en svensk medborgare, som fyllt 21 år och icke förverkat medborgerligt förtroende, må få anses såsom politiskt myndig person och erhålla sin andel af representationen, såväl i staten som inom kommunen. Sker ej detia, så är nätionen söndrad i två mot hvarandta fiendtliga läger, af hvilka det, som tr under det nämnda strecket, är det ojemförligt starkaste. Hvart och ett rike, som är söndradt mot sig sjelft, varder förödt, och hus faller på hus,; säger skriften; något, som här tör hafva tillämplighet. Det är icke vår afsigt att uttala något, som kan hafva utseende af hot att med våld tillegna oss hvad som bör tillkomma oss, utan endast att bönfalla om att erhålla detsamma på petitionens fredliga väg. Enighet ger styrka, och denna kan landet mer än väl behöfva, om det skall kunna i farans stund försvara sin frihet och sjeltständighet samt den andliga och materiela utveckling, som hittills är vunnen och, med Guds bjelp, hädanefter ytterligare skall vinnas. Före år 1865, som börjar en ny era i landets politiska utveckling, var nationen delad i fem särskilda läger, som stodo mer eller mindre fiendtligt mot hvarandra; det första hade stora rättigheter men så godt som inga skyldigheter; det andra bade större riättigheter än skyldigheter; det tredje hade rättighe-FR TS TR NN RNNNENNTNT TNT NSNNE a 0 gg