Dagens Nyheter – 28 juni 1870, sida 1

-— LA RR Det är en förtjusande egendom, er tants, icke sannt? Denna hemlighetsfulla park . . . (Under det hon talar, betraktar hon då och då den unge mannen på ett högst poetiskt sätt.) Dessa väldiga träd, som bada sina grenar i insjöns kristall, tystnaden, halfdunklet, stillheten... Oh! hvilket förtjusande ställe! GONTRAN. — Det är verkligen ytterst... (slår ned ögonen) förtjusande. Fru de RAINCY, nystande. — Jag nystar väl icke för fort så här? Ni luktar på mitt garn; dess doft behagar er måhända inte? Det har kommit att ligga bland mina parfympåsar. Ambra och verveine, det är min vanliga parfym. Den stiger inte åt hufvudet och är så fin och behaglig. (Hon nystar ännu fortare. — Gontran glider något närmare.) Ni vet icke, ni, hvad jag observerade nyss? GONTRAN, betraktande fru de Raincy med mycket intresse... — Nej, min fru. Fru de RAINCY. — Nåväl! jag observerade, att ni ser så sorgsen ut . . . så tankfull... Har ni då något bekymmer? (Hon nystar mycket hastigt. Gontran följer de snabba rörelserna med händerna.) Men, ack, hvad jag är dåraktig och framför allt indiserdt! GONTRAN. — Det är alldeles inte indiserdt, min fru. (Fattar efter ett ögonblicks tvekan ett kraftigt beslut och yttrar med halfslocknande röst.) Jag är mycket olycklig! Fru de RAINCY, afsides. — Ändtligen! nu kommer han ått yppa allt, Stackärs lilla söt