Dagens Nyheter – 25 juni 1870, sida 1

— IU — jag ej låter äfven dig dela häng öde: Hon förde handen till sitt bröst, och i det klära månskenet blänkte en knif vid hennes yppiga barm. : : — Gör det om du vill, Maja, men sköna honom. Ack, mins du ej hur många gånger du: sagt, att -han var dig kärare än ditt eget lift Och nu vill du utgjuta hans blod; jag kan och vill ej vara dig behjeplig dervid. Maja skrattade vildt. — Nej, hör man på bara! . .. Han tyckte visst synd om oss, han, då han så nedrigt kunde bedraga oss båda, som älskade honöm så högt, så ömt, så förtroendefullt. Jag med mitt glödande fast stolta hjerta, jag, som afvisat så många och hedrande anbud, jag lät bedåra mig af hans falska eder och löfter, då han nästan hvarje afton stämde möten med mig här . .. Här väntade jag honom, här bland dessa blommor, i dessa lunders skugga svor han mig trohet, evig kärlek, och tiggde om löftet om min hand . . . Sin trohet svor hån mig på denna strand, under det han en timme sednare råkade dig på den bredvid liggande, och i ditt unga, oskuldsfulla hjerta insmög sitt gift . . . Nej, hämd, — och död öfver honom, den falska ormen. ; Hon sprang upp som en Medea; de mörka ögonen blixtrade, bröstet flimtade häftigt, och händerna knötos då Hon nu såg båten nära att lägga till vil den mindre af holmarna. Den skrapade redan mot den steniga bott