Dagens Nyheter – 25 juni 1870, sida 1

RR — LL medlemmar blifvit uppkallade med nordiska Och moderna namn, skulle en ännu mindre del sådana fått sig plats förunnad i den svenska almanachan, ty, som bekant, måste de latinska namnen maka åt sig endast för det fall, att en kunglig person i dopet får ett namn som j förut finnes i almanachan. Att fördelarne af konungadömet sträcka sig ända till almanachan är visserligen godt och väl; men .vi inge icke, hvarför samma grundsats ej kan. tillämpas i fråga om rikets öfrige inbyggare. Namnsdagarne utgöra mångenstiädes, i synnerhet. på landet, angenäma afbrott i ett enformigt hvardagslif; men, tack vare den svenska almanachans romerska utstyrsel, få fusentals personer aldrig nöjet fira dem. Det synes oss helt naturligt att en religion, som till väsentlig del bestod i helgondyrkan och som ansåg att hvarje menniska borde hafva sitt skyddshelgon, till hvilket hon skulle vända sig i sina böner, också hos katoliken framkallade ett behof att fira dessa helgona dödsoch åminnelsedagar. Och på samma gång vi medgifva, att katoliken haft skäl att uppkalla årets dagar efter sina många helgon, inse vi ock mycket väl, att inga namn i hans öron kunna klinga ljufvare än deras. Men en annan. fråga blir, om dessa helgons och munkars namnsoch dödsdagar också cga för oss svenska protestanter samma historiska och religiösa betydelse som för katoliken. Nej, svara vi. Genom de renare religiösa begrepp, vi lyckligtvis fått mottaga, veta vi alltför väl, att helgonens förböner ingalunda skaffa oss saligheten. Derför är ock firandet af. helgonens och till och med. af apostlarnes åminnelse .afskaffadt i vår kyrka. Och lika litet som någon religiös eller historisk, finnes någon traditionel . orsak för handen att fira eller ens i almanachan behålla romerska katolikers namn. Ty ehuru almanachan för ganska många utöfvar ett stort inflytande såsom namnkatalog, hafva dock de romerska namnen ej lyckats vinna synnerligen stort burskap i vårt land. De bibliska deremot äro mera allmänt i bruk; dock är det långt ifrån att alla sådana, som förekomma i almanachan, användas, t. ex... Jeremias, Hesechiel, Amos, Judas, Bartholomeus, Barnabas m, fl. Personer, ;som spelat lika stor roll i de bibliska häfderna och som haft vackrare namn, t. ex. Esther, Rachel m. fl, igenfinnas dock icke i almanachan, ehuru de allmänt begagnas. Samma ringa urskilning som i fråga om de bibliska namnen skulle vi ock kunna uppvisa, när det gäller den romerska helgonboken. För att läsaren sielf må döma, vilja vi med flit framlägga några talande. bevis. Hvad tyckes om. sådana namn som följande: Eulalia, Hygienus, Maurus, Polycarpus, Blasius, Prisca, Nicuphorus, Hegesippus, Eucharius, Tibertius, Mamertus, Servatius, Peregrinus, Quirinus, Potentia, Rogatius, Gervasius, Hippolitus, Agapetus, Zephyrinus, Adauctus, Seraphia, Protus,: Methodius, Damianus; Remigius, Gallus, Ptolemeus, :Euergistus, Narcissus,. Zenobia, Quintinus, Hypatius, .Christogonus, Zephanias, Basilius, Vitus, Martialis, Anätolius, m. f., m. fl.?! För jemförelsens skull vilja vi nu uppräkna dubbelt flera nordiska och några germaniska namn, som allmänt brukas i vårt land, men hvaraf icke ett enda fått nåden införas i den svenska: almanachan: Astrid, Dagmar, Einar, Elof, Artur, Algot, Asmund, Birger, Engelbrekt, Bengt,. Agnes, Edla, Edvin, Edgar, Erland, Eberhard, Fritiof, Ingeborg, Ingegerd, Fanny, Gunhild, Gunnar, Göthild, Emil, Freja, Hildur, Iduna, Ingemar, Hjalmar, Helmer, Göran, Hans, Ivar, Fridolf, Holger, Gudmund, Georg, Lennart, Jenny, Hugo, Nanny, Egil, Ottar, Håkan, Ossian, Thore, Thorbjörn, Thorgoy, -Thorsten, Ragvald, Bagnar, Rolf, Rudolf, Rutger, Sigurd, Tyra, Valborg, Vendla, Pn AN