Dagens Nyheter – 20 juni 1870, sida 1

fredliga yrket att uppföda och sälja sångfåglar; och fåglar funnos der af allehanda slag: lärkor, bofinkar och kanariefåglar, samt äfven en näktergal, gubbens synnerliga gunstling, hvilken dock icke var till salu och hvilkens bur satt ensam i taket. När qvällen gick öfver till natt, slog näktergalen sina första drillar, under det de mildaste dofter af ros och reseda inströmmade genom det öppna fönstret. Blommorna voro värdens; men det brydde sig gubben och fåglarne icke om, utan fröjdade sig lika mycket öfver dem ändå just som om de varit deras egna. I afton tyckte den gamle att det var så ensligt i hemmet, ty han hade i dag skilt sig från sitt hjertas älskling, sin dotterdotter, den adertonåriga Linda. Gubben kände stt det led mot slutet af det mödosamma lifvet samt offrade af omtanke för flickans framtida väl egen trefnad, den enda glädje som belyste hans ensliga, skumma stig. Han hade ledsagat Linda till grosshandlar Kleins, hennes farföräldrar. Herrn i huset var väl bekant för att i smått göra litet orätt hvar han kunde; men som han i stället någon gång gjorde godt i stort, och som hans fina fru, hvilken ieke satte sitt ljus under ena skäppo, planterade gudsfruktans ljusa banår utanför deras dörr, så kunde intet ondt tänkas om dem: de voro ett respektabelt, ett högst respektabelt folk.