Dagens Nyheter – 20 juni 1870, sida 1

Kristendomens största anspråk på vördnad för dess stiftare har varit, att han är det ljus hvilket upplyser hvarje menniska som kommer i verlden. Det är ett af de kraftigaste bevisen på kristendomens gudomlighet, att densamma, härstammande från Östern, var mäktig att eröfra och omskapa Vestern samt, sedan den gjort sig till Vesterns och Europas religion, derifrån återvinna den aflägsnare Östern åt en högre själsodling. Detta kunde. endast ske derigenom, att det gemensamma elementet i all kristendom fick göra sig gällande i sin högsta och mest tilltalande gestalt, utan att neddragas i de gärskilda kyrkornas bekännelsegräl. Denna allmänna kristendom har alltid. funnits till hos de mest upplysta kretsarne af menskligheten, hos dessa andar, som höjt sig högt öfver sckters och partiers trånga skiljemurar och som varit mäktiga att fatta sanningarnes mexing bakom de former och omklädnader, i hvilka de alltför ofta blifvit inhöljda. Den kristendom, som uppenbarade sig hos en Baco, Shakespeare eller Walter Scott behöfde inga särskilda bekännelseformer för att göra sig erkänd; det var den som talade till allas hjertan och förstånd. När man i aflägsna nejder vill:finna fotfäste för kristendomen, måste man börja med att uppsöka jemförelseoch beröringspunkter. Så gjorde Paulus, när han i Lystra vädjade till hedningarnes naturliga samvete och i Athen med citationer ur en hednisk poet (Aratus, Phaenomena) vände deras tankar till den okände guden. På samma sätt gjorde evangelisten Johannes, då han från de filosofiska :skolorna i Alexandria hemtade de metafysiska uttryck, i hvilka han klädde kristendomens sublimaste tanke. Så handlade äfven de första förkunnarno af kristendomen för anglosaxer och tyskar, Hvad man nu, önskade och hoppades för hinduerna var icke, att de skulle utan förändring eller modifikation antaga någon uteslutande europeisk form. af kristendom, vare sig anglikansk, presbyteriansk, grekisk eller romersk, utan att, på samma sätt som romersk kristendom inplantade sig hos de latinska folken och teutonisk kristendom hos anglosaxer, tyskar och nordamerikanare, så skulle äfven hinduerna få en inhemsk form af indisk kristendom. Den första gryningen till en sådan kristendom ;skimrar genom det religlösa reformsträfvande, hvaraf den ärade gästen var en framstående representant.