Dagens Nyheter – 18 juni 1870, sida 1

infalla vid såningstiden, uppskjuter han sådden tills dessa tre veckor äro förbi, gånge det så med årsväxten hur det vill. Han är mycket gudaktig på sitt vis; han beder och korsar sig flitigt; han har stor respekt för sin hnsgud, hvars bild är uppsatt i hans stuga med en ständigt brinnande lampa derframför. Men han litar icke blindt på denne Gud och dess hjelp, utan han hjelper ock sig sjelf. Han är sparsam och gömmer från det goda året till det onda, som någon gång kommer öfver honom genom för stark torka eller för stark nederbörd. Alla de personer jag härom talat med — svenskar, engelsmän, tyskar, fransmän och ryssar — ha enstämmigt sagt att den ryska bonden är den godmodigaste varelse man kan tänka sig. När menniskorna på landsbygden slutat sitt arbete leka de, mera likt barn än likt gamla menniskor. Deras lekar äro fridsamma och naiva. Den vanligaste i mellersta Ryssland är att de församlade taga i ring och dansa omkring; en af dem ställer sig midt i ringen; efter att en stund ha vridit och vändt sig går han bort till någon i den dansande ringen och kysser den utvalde på munnen; dervid stiger denne in i ringen, aflösande sålunda den som gifvit kyssen. Med det nöjet äro de i stånd att hålla i timtals! Slagsmål förekomma nästan aldrig, ens mellan druckna,.. och druckna äro ryssarne ofta. Mången gång, särdeles de helgdagsaftnar jag var i Petersburg, såg jag druckna personer. De vandrade med armarne om halsen på hvarandra. Åkare, som hade fått för mycket i hufvudet, körde mig ofta nog ; deras ansigten skeno af glädje och de ville ideligen prata; de kunna i ruset gifva hvarandra hårda ord, men tvisten slutas alltid med det ömmaste kyssande. Ryska bonden är utomordentligt läraktig och kommer han ifrån sin jordtorfva kan af, honom göras snart sagdt hvad som helst och det med lätthet, Men isynnerhet duger han till krämare. Han har stark fallenhet för handel och köpenskap. Ofta uppenbarar sig tyvärr dervid hos honom, säger man, slafyvens lust och förmåga att bedraga. :Tjufaktighet och list säges af alla vara nationallyten. Men jag har ock hört icke få fremlingar, som lefvat länge bland det ryska folket, säga att ger man ryssen förtroende, så kan man lita. på honom. Säkert är att sjelf lider han icke att man mot honom handlar annat än enligt hederns och redbarhetens strängaste lagar. Som sagdt, ryska allmogen har en rik jord och små behof. Den lefver sorglöst fram sitt lif. Det är den ytterliga okunnighetens och det vilda naturtillståndets sorglöshet. Muschiken är nordens lazzaron, der han makligt sträcker sig utanför sin ömkliga hydda. Han eger måhända handlingskraft, men den är icke väckt till lif. Eget intresse har ej sporrat honom till verksamhet så länge han var adelns träl. Den nya frihetens sol har ännu ej hunnit genomvärma honom. Men yttersta spetsarne af dess strålar ha hunnit honom och verkningarne deraf begynna låta känna sig. Der jordbruket och jordbrukaren stå så ytterligt lågt, der okunnigheten är så djup, der den infödde industriidkaren ännu för 15 år sedan var beroende af sin egares nåd och nyck, kan det ej väntas att någon stark inhemsk industri skulle ha uppblomstrat;