Dagens Nyheter – 18 juni 1870, sida 1

honom och henne olyckliga? Beså, lofva mig nu, att icke vidare bry dig om fru Z. Brukspatronen räckte honom sin hand. Axel såg i taket, på golfvet, på kakelugnen, på bokhyllan, men svarade blott med ett betänksamt: hm!4 Alltför väl insåg han att morbrodren hade rätt, men att gifva vika för en herr Z., det kostade ofantligt på honom. — Nå? frågade morbrodren med ännu utsträckt hand. Kan du ännu tveka om hederns fordringar? — Nej, svarade Axel och slog sin hand i hans, jag lofvar att icke vidare göra herr Z. svartsjuk. — Utan några tysta förbehåll? — Utan några förbehåll alls. Är ni nöjd nu, morbror? Axel reste sig. -— Ja, du är en präktig pojke, som nog inser hvad rätt är, bara du vill göra dig besvär att nyttja en smula eftertanke. Förståndet skall alltid segra öfver lättsinnet. — Men nog satt det hårdt åt, mumlade vår vän, i det han aflägsnade sig. Axel höll ståndaktigt sitt löfte. Oaktadt han många gånger sedan var tillsammans med fru Z., oaktadt de mest förföriska småleenden och de mest förledande tillfällen, visade han sig ständigt kall som is, något som till den grad förvånade honom sjelf, att han flera gånger funderade på att låta afmåla sig såsom Josef. Och härmed slutar berättelsen om två baler.