Dagens Nyheter – 18 juni 1870, sida 1

— AL henne, så att hon blir lika grön i ansigtet, som hon nu är gul! Axel var ursinnig öfver upptäckten ; han insåg, att det icke kunde vara någon annan än hon, som underrättat den äkta mannen, och inom sig svor han en dyr ed, att hon icke skulle hafva gjort detta för intet. — Nå inser du nu att herr Z. har giltiga skäl att vara förargad på dig? — Jag ger herr Z. fn! — Jaha, och det måste du göra med hans hustru också. — Hvarför det? Den värde brukspatronen lyftade begge händerna mot taket. — Han frågar hvarför! Jo, du är mig just en ljus fågel! Hvad sjutton har du väl med frun att göra? Kan du säga mig det? Frågan var kinkig att besvara; också teg Axel visligen. — Vill du kanske, att hon skall skilja sig vid sin hederlige man och gifta sig med dig? — Nej, jag tackar! — Nå, hvad fn vill du då? — Det vore väl också märkvärdigt, utbrast Axel, nu bragt till det yttersta, om jag icke skulle kunna få se på ett vackert fruntimmer, ja, till och med säga henne några artigheter endast derför att hon händelsevis råkar vara gift! — Hör på, Axel! Var nu för en enda gång förståndig! Inser du då icke, att du gör både