Dagens Nyheter – 10 juni 1870, sida 2

gar om den eller den ladyns namn och bostad, om hennes fars förmögenhet o. 8. vV.? Men äfven utan guld och diamanter skall den unga amerikanskan alltid synas intagande: det långa smala ansigtet med den ovanligt skära hyn, de stora blå ögonen, den raka näsan, de små fötterna, den välbildade, smärtlemmade gestalten — allt detta bildar ett förtjusande helt! En sak har dock den eljest så gifmilda naturen förvägras henne, och det är formernas rikedom. Amerikanskan är ej mager. Detta ord innebär begreppet om något oskönt, något hårdt och kantigt, och det skulle vara en stor orättvisa att gifva ett sådant epitet åt hennes mjuka och väl proportionerade figur. Men hon saknar den formernas afrundning och fyllighet, som så fördelaktigt utmärker engelskan och äfven svenskan; hon är tunn (thin) — det är ordet! Må ingen tro att Amerikas unga mör förakta de försköningsmedel konsten uppfunnit! För att icke tala om sminket, mot hvars användande läkarne varna i tidningarne, så ega de till sin disposition den stora chignonen, de vackra löständerna och Grbcian Bend (den grekiska knuten). Den sistnämnda, som efterträdt Cdemitermen, är en konstfull upphöjning af klädningen baktill, under midjan. Den har redan på flera sätt blifvit karrikerad, bland annat, af amerikanska ungdomar på 4 å 5 år, hvilka söka åstadkomma en liknelse af detta mod genom att promenera på gatan med kroppen framlutad så långt, att näsan är nära marken, derunder ropande med oförställd fröjd: Gichen Ben, Gichen Ben4! Men det är icke första gången qvinnans bemödande att försköna sig och lifvet blifvit bemött med otack..-. Vi började detta bref med anmärkningen, att Amerikas qvinnor hafva ådragit sig den allmänna uppmärksamheten i högre gräd än andra länders, och för att rättfärdiga detta påstående behöfva vi endast väcka läsarens erinran om de möten för Cqvinnans jemnlikhet i rättigheter och Sqvinnans rösträtt (Womans Equal Rights — Womans Suffrage), för hvilka Amerika är det förlofvade landet. Vid sådana möten uppträda fina Sladies4 och hålla långa föredrag inför en samling åhörare af båda könen, hvilkas antal ofta uppgår till 2 å 3,000. Stolta i medvetandet af sin rättvisa sak, är det intet som förskräcker dessa talare i kjortlar och chignoner : de bäfva icke tillbaka för någon slutföljd inom logiken eller för något mysterium i den menskliga naturen, och åhörarnes bifall eller ogillande, handklaäppningar eller skrattsalfvor finna dem lika oberörda. Sjelfva merändels ogifta och — så vidt man vet — barnlösa, tala de om äktenskapet och uppfostran med en sakkunskap och en tvärsäkerhet, som ännu aldrig föllo på tn svensk mormors lott. Hvem vill förtänka dem, om de, hänförda af sin oratoriska ifver, stundom skulle höja ett lefve för den fria kärleken (free lovej!? ... De tala likväl öfver Tätt allvarsamma ämnen ibland, såsom t. ex. häromdagen i Cooper Institut, då aftonens hjeltinna berörde (jag skulle önska jag kunde tillägga: med kitt hand) de amerikanska qvinnornas tilltagande ovilja att blifva 11ödrar. Af de 2,000 menmniskor, som den aftonen funnos i salen — prester och lekmän, gubbar och ynglingar, mödrar och tnga flickor — af alla dessa fanns ihgen, som missförstod den fras, jag citerat: de visste alla, att dermed menades dödande af ofödda foster — en art af brott, :som i Amerika ådragit sig den offentliga statistikens uppmärksamhet och i Newyork fått en särskild benämning: Restellism — efter en madame Restell, som under en följd af år idkat detta afskyvärda yrke och derpå samlat millioner. (Bland annat eger hon ett af de största palatserna i Femte Avenyen, det fashionablaste qvarteret i Newyork.) Sålunda blef en läkare i Chicago, som för kort tid sedan drogs inför domstol, öfverbevisad om ätt under loppet af eit år hafva på detta :ält afdagatagit ett hundra fyratio dif! . . Och i den stund då jag skrifver detta har BN FO Sr EE ES RE OL JA De