— 900 — för att han icke under tiden skulle göra sig ösynlig. Under det han ännu öfvervägde detta problem, stannade droskan plötsligt utanför hötel de Louvre. Det hade emellertid blifvit mörkt. Vid inkörsporten till hötellet och under hvalfgångarna framfördetsämma var samlad en menniskomassa på öfver hundra personer, som trängde hvarandra utan att bry-sig öm de patrullerande könståplarnes: CPassera! Passera!4 och det lät som om NHågöt ovänligt här hade försiggått. — Hvad är på färde? frågade hefr Verdunt en i högen. t — Åh, det är en märkvVärdig historia, min Herre, svarade den tillfrågade, som såg ut Bom en hederlig borgare, det är en af detta Slägs besynnerliga Histörier, som man blott i verldens hufvudstad får -upplefva; jag har sett det ned mina ega ögon. Se der, det Far Vid8jundevindsluckan, som han visade sig; han var halft naken! Man ville gripa bonom, ifien se, det lyckades icke. Han -slänt urhänderna på dem, och med en-apas eller en: ekorresbehändighet sprang han bort öfver tuket och ropade med full hals: Mord! Mord!Denna förfärliga oförsigtighet, eller. rättare dumdristighet låter mig förmoda . . . Börgaren afbröt sig sjelf, helt förvånad öfver ätt den, för hvilken han berättude en så intressant händelse, utan -vidåre omständigheter hade lömnat--hondm,