de personer som resonnera så, märka icke att de dervid endast tänka på sin egen lycka eller sin. egen beqvämlighet och glömma helt och hållet bort de tusende — jag kunde väl säga millioner — qvinnor, som stå ensamma i verlden och som hvarken ha slägtingar eller hem eller vänner eller egen förmögenhet, och som: alltså måste sjelfva försörja sig eller dö. Ha dessa lyckliga fruar i komfortabla hem någonsin gifvit sig tid till att kasta en blick på berättelsen angående. lärarinne-institutets verksamhet? Vi kunna ej tro det; annars skulle vi icke så ofta höra dem svara oss med att qvinnans uppgift är att verka i hemmet. Hemmet tar nog ens: krafter i anspråk, såvidt. man har någet hem; men hvad skola de många taga sig till som icke ega några pengar, med hvilka de: kunna förskaffa sig ett sådant? Det är just för att en gång nå. detta mål som en så stor mängd qvinnor behöfva anställning. ute i verlden. Aflöningen i England: för: fruntimmmer som egna. sig åt lärarinne-kallet — nästan den enda väg som hittills öppnats för dem — varierar mellan 20 och. 100 pund sterling om: året. Betalningens ringhet härrör af den öfverflödiga tillgången på sökande inom denna: branche — och tyvärr, bland dessa måste många länge, kanske för alltid; söka förgäfves. Men icke är detta: deras: fel. Hvarförger man dem en så ensidig uppfostran?De måste väl försöka förvärfva sig. sitt uppehälle på det, snart sagdt, enda för dem. möjliga sätt. Blott det förhållandet att i London: 15,000 qvinnor nödgas söka. lärarinne-anställning; är ett tillräckligt kraftigt bevis för att vi, genom att uppfostra dem. på: ett klokare sätt och genom att dymedelst göra dem skickliga till flera olika yrken, skola i icke oväsentlig mån afskudda oss vår andel: i skulden till att så många af dem till sist falla offer för frestelsen och nedsjunka i lasten. Vid 1861 års folkräkning fanns uti Storbrittanien i rundt tal sex millioner qvinnor, som voro öfver tjugo år gamla. Hälften af dessa voro hustrur, enkor och döttrar, de der icke hade någon bestämd: sysselsättning och hvilka, såsom vi antaga, kunde reda sig derförutan; en million utgjordes af jordbruksarbetares och fattigare handelsmäns etc. hustrur; och två millioner voro anställda dels i enskilda familjers dels i den fria industriens tjenst. Jag anser dessa siffror tala för sig sjelfva och att de två millionernas sak icke får förbises. Qvinnorna arbeta liksom männen; men man ger dem de lägsta förrättningarne och den lägsta aflöningen; och dock skulle de i många fall väl kunna tillegna sig samma skicklighet och bära samma ansvar sem deras fäder och bröder. Månne jag icke ännu vidare kan underhålla ert deltagande genom att påpeka den orättvisa, gifta qvinnor äro underkastade i afseende å dispositionen af sin förmögenhet. Läs en och annan berättelse om mål som förekomma vid polisdomstolarne, och ni skola: snart:inse: all den bedröfvelse denna orättvisa medför. Ingen kan egna någon uppmärksamhet åt de fattigas lefnadsförhållanden, utan att märka att det är mycket godt om män, som äro begifna på. dryckenskap och utsväfningar och som derför bringa hustru och barn i fattigdom och nöd. Hustrun måste arbeta så mycket hon förmår för att föda och