— 4923 ningar, dröjde det icke länge, innan inkomster och utgifter gingo ihop. — Nästa år, sade Gaston muntert, skola vi ha ea behållning af tjugufem tusen frank. Nästa år! Ack! Fem dagar efter Raouls afresa, en. lördagsafton, kände Gaston sig plötsligt illamående. Han anfölls af svindel, som var så stark, att han måste gå till sängs. — Jag känner nog igen det, sade han; jag hade ofta i Rio sådana anfall af svindel, men ett par timmars sömn brukade bota mig. Jag skall gå och lägga mig, så är det nog bra till middagen, Men då man vid middagstiden gick upp till honom, var han långt ifrån bättre... En förfärlig hufvudvärk hade aflöst svindeln. Det bultade i hans tinningar som om det hade varit en hel smedja derinne, och det var som om hans hals hade snörts tillsammans. Och detta var icke allt, hans tunga nekade att lyda hans tankar, och då han ville säga ett ord sade han ett annat, så som det icke sällan händer i vissa fall af hjernans sjukdomar. Ansigtsmusklerna blefvo styfva, och det kostade honom otroliga ansträngningar att öppna och sluta munnen. Louis, gom satt vid sidan af broderns säng, ville ovilkorligen skicka efter en läkare, men Gaston satte sig deremot, — Din doktor, sade han, skall proppa i mig medicin och derigenom göra mig riktigt