Dagens Nyheter – 26 april 1870, sida 1

återfå det: lif, som jag nyligen -räddat, men som: tu är mig till em börda. 3 Han ville slita sig lös: och störta sig i floden, men Valentine Höll. honom tillbaka och utropade: 2 Är detta hvad da kallar kärlek? Gaston var förtviflad, tillintetgjord. -2o-Hvad hör jag att lefva för? yttradehan med dof röst. — Kom ihåg, Gaston, att Gudhåller vår framtid i sin hånd; De skeppsbrutne anser: den minsta planka tillräcklig. för sin räddning; de begge orden: Vår framrnid lät åter er hoppets: stråle inträngasi Gastons själ: — Då vill jag lyda dig, utropade han med synbar glädje: Jag skall lefva för att kämpa :öck segra. -Fru de la Verberie fordrar guld. Nåväl, om-treö år skall jag antingen: ega en förmögenhet eder ock ha dukat under i striden. Valentine hade: med: rörelse tackat Gud för detta beslut, som hön icke. vågat hoppas. — Meir innan jag fyr; fortfor Gaston, skall jag anförtro: dig en dyrbar och för mig helig skatt. Han främtog silkespungen, som: innehöll -den aflidna röärkisinnan de Clamerans juveler; och sade, i-det: han lade: den i sin älskadös händer: 0 —Detsär min stackarsmors juveler; och vd är dem-enda, som-är värdig att böra dem,