Dagens Nyheter – 26 april 1870, sida 1

TT. Narva Till och med. år 1853 kunde man, ieko Aten sken af sanning, säga ätt det sveiska folkets barn uppföddes lika mycket vid bränvit som vid modersmjölken. Uf ett hundra de tusen pannor flödade giftvattnet ut öfver bygd och stad. Hvarje gästgifvaregård. i rr var, en anstalt för uppfödande af vånart, last och brott. På hvarje mils landsväg frestades den: vandrånde eller färdande: af en eller flera krogskyltar. Det kostäde 8 öre kannan att dränna, föga mer att sälja bränvin; osämja och slagsmål flörörade, mord och dråp voro så vanliga, att de knappt ådrogo sig uppmärksamhet af andia än de närmast deri intresserade; mödrar och barn. sände från hundratusen hyddor brinhande böner upp till höjden .om ett utsinande af källan till. makars och fäders förderf. Deras böner blefvo ändtligen hörda, De Händrafyratiotusen husbehofspannorna blefvo nedsmälta, skatten för tillverkning höjd mer och -mer, fabrikationen inskränkt till några få tusen brännerier. Tillverkningens belopp sjönk . från femfio. till femton, slutligen till lott tolf millioner, kannor om året. En icke mindre helsosam reform skedde lagen om försäljning af den förderfliga drycken. Riksdagen medgaf kommunerna rätt ätt bestämma om de ville hafva något folkförderfningsställe öppet eller icke och Jifu mycket ett sådant ställe skulle betala för att fölk der måtte få taga sig rus. Kommunerna begaghade villigt tillfället att ur sjelfva giftet ösa medel till att bekosta niotgift. De togo (öfverhufvud för hela riket, för stad och land, räknadt) 33!(2 öre i skatt för hvarje kanna som såldes eller antogs kunna;göljas på, utskänkningställena. De inflytande medlen användes till sanitära anstalter, till skolor och till andra nyttiga ändamål.