Dagens Nyheter – 25 april 1870, sida 2

besvarade hon den och skyndade sedan utför trappan, ned i trädgården och fram till flodens strand. Hon hade aldrig förr sett Rhöne i ett sådant uppror. Yar det möjligt att Gaston ville försöka simma öfver 1 afton? Hon fattade tag uti ett träd och lutade sig ut öfver floden, och genom dess dån förekom det henne som hörde hon ängestrop af on menniska, som vår i lifsfara. Under det husarerna och gensdarmerna återvände till slottet, utförde Gaston cen af dessa bedrifter, som . man vore frestad betvifla, om de icke bestyrktes af ocmotsigliga vittnesberiättelser. Han hade kämpat med förtviflans kraft, och det hade lyckats honom att besegra den rasande strömmen, som likväl drifvit honom ett långt stycke nedanför la Verberie. Det var också hög tid att han kom, ty Valentine var nära att svimma af förtviflan, då hon kände sig omsluten af Gastons armar. — Är det du? utropade hon med en röst, hvari hela hennes passion uttryckte sig. Gud har således haft förbarmande med oss! Han har hört mina böner . .. — Nej, mumlade Gaston, nej, Valentine, Gud har icke haft förbarmande med oss. — Hvilken ny olycka har träffat oss? utropade hon, hvarför har du kommit hit med fara för ditt lif, som icke ensamt tillhör dig, utan äfven mig; hvad har händt? 3 FE — Vår hemlighet bar blifvit fröjd, Valen