Dagens Nyheter – 23 april 1870, sida 2

Händelser och förhållanden i utlandet. ekoöfv ersigt. Vv Den 8 maj Skall folkomtföstöingen i Frankrike ega rum; Kejsar Näpoleon hur varit omedBörlig; inga föreställningar ha kunnat förmå honom ätt afstå från denna nya bekräftelse på hang envälde ..: Och hää skall segra, ingen tviflar derpå:;Pretekterna och deras biträden skola drifva folket i massa till urnorna, och då de stackars, okunniga menniskorna endast ha två onda ting att välja på, nemligen 1852 års nakna och 1870 års förklädda absolutism, lärer väl den sednare komma att besegläs genom en öfvervägande majoritet. Kan rhan tärka sig en värre humbug än hela dennå tillställning? Ministeren Olivier, som gjort sig till verktyg ät herrskarens vilja och icke räknat för rof att befrämja detta uppenbara gäckeri med nationen, har nu också i ieke obetydlig mån förlorat den nimbus, hvarmed hon hittills varit omgifven: Buffet och Daru, som representerade venstra centern inom Mministören, ha som bekant atgätt och i och med detsamnia kan det band :som förenade: kabinettet uf den 2 januari med denha fraktion af lagstiftande församlingeån sägas vara brustet. Förhållandet mellan ministrarne och den demokratiska oppositionen är. bittrare nu än det någonsin varit; under en längre tid har hvarje kammarens session öppnats med en häftig skärmytsling, som ständigt urartat till hätska persönliga anfall, Hånfulla svår och stormiga uppträden, och till och med de medlemmar df venstern, öm hvilka man en tid trodde att de skulle gå Kand i hand med Olivier, :ha nu slutit sig till Gambettas, Ferrys och de öfriga oförsonliges leder, Också har regeringen, föratt få lugn medan senaten sysselsatte sig. med behandlingen af grumdlagsändringarne och sedermera under folkomröstningen, fordrat samt, trots oppositionens motstånd, genomdrifvit Jagstiftande församlingens gjournering tills vidare. Vensterns ledamöter kunna säledes icke, någon tid, besvära ministrarne med sina alltid mer eller mindre qvistiga iuterpellationer; i stället äro de verksånuna för att göra fölkomröstningens resultäter så föga motsvarände de kejserliga förväntningatne som mMöjligt. Vi ha redan berättat att de haft en sammankomst; der de beslutit genom ött manifest uppmana folket att antingen rösta nej eller och icke alls rösta. Vid denna sammankomst -hade redaktörerna för 76 demokratiska tidningar infunnit sig, hvilka icke lära underlåta att hvar i sin ort genom dagliga artiklar bearbeta befölkvingen... Men hvad hjelper det? Man skall betänka att massan at det civiliserade Frankrikes söner, tack vare presterskapets och den persönliga regeringens nitiska owsorger för deras andliga och timliga väl, ioke kan läsa några tidningar. Säkert är dock, skrifver en korrespondent, att de storartade förberedelser för folkomröstningen, som göras såväl från regeringens som oppositionens sida, hota att skäka det franska sainhället 1 dess grundvalar. Hvad vidkommer senateus behandling af den nya författningen, har denna, säsom man kunde vänta, gätt som en dans. Hvarje förslag, som är kejsaren välbehagligt, finner senaten förträffligt, och ett telegram, som var infördt i gårdagens nummer af deuna tidning, meddelar att det nu ifrågavarande vigtiga förslaget enhälligt antagits. Under allt detta berättas att den inställsamme Bouher, hvilken nä såsom senatens president bor i Tuzembourg-palatset, börjär allt oftare besöka Tuilerierna; Dagligen låter kejsaren kalla honom till sig, och ett och aändn