Dagens Nyheter – 23 april 1870, sida 2

svenska. Jag får upplysningsvis nämna, det kungl. hofkapellets pensionskassas direktör i denna sak vändt sig till en af de skickligaste öfversättare från tyska till svenska vi ega, men att denne, af pietet för tonsättaren och verket, icke ansåg sig böra åtaga sig arbetet, emedan en fullkomlig rubbning af det yt miska. elementet i musiken skulle blifva en följd af en trogen öfversättning. Detta skäl antogs för godt, och sålunda blef arbetet föredraget på originalspråket. Den stränghet, hvarmed man förfar med utländsk text vid kon-. serttillfällen, Syneg iig) för niin ringa del, stå i föga harmoni med det undseende man uppenbarat då, t. ex: en vid vår scen fästad sångare tillåtes att sjunga på italienska, då de andra sjunga på svenska, ett förhållande som, enligt min åsigt, är vida förkastligare än att ett helt verk sjunges på ett och samma språk. IL. Norman.