och vid samma tillfälle såg Valentine Gaston, som gjorde ett djupt intryck på henne, Ett helt år gick förbi, utan att de återsågo hvarandra, till dess do händelsevis träffades hos den gamla hertiginnan VArlange, och nu blef det klårt för dem att de älskado hvarandra, och kört tid derefter vågade Gaston en vacker majafton att begagna grefvinnans frånvaro i Beaucairo till att tränga in i parxen och presentera sig för Valentine, som knappast blet öfverraskad, ännu mindre ond öfver detta besök. Det stånnade icke dervid; Gaston kom tillbaka nästa afton, och då han icke vägade änförtro sin hemlighet till en båtförare, föredrog hän att simma öfver Bhöne, gom är temligen smal på detta ställe. Utan att tänka på framtiden, hängåfvo Valentine och Gaston sig med tillslötna ögon åt den fårliga lyckan ätt träffas hvarje afton. De trodde sig dessutom vara ensamma om sin hemlighet. De använde så mycken försigtighet vid sina möten, att de icke kunde tro, det någon hade kännedom om döras kt lek, Valentine valde alltid en sådan tid för deras möten, att hon var säker på, det hennes mor icke saknade henne, och Gaston hade aldrig öppnat sitt hjerta för någon, icke cis för sin broder Eouis. De trodde sålunda, att de väl bevarat sin hemlighet, men detta var icke Händelsen, ty redan läbge hade deras möten vårit föremål för sqvaller i grannskapet.