Dagens Nyheter – 22 april 1870, sida 2

Då de någon gång hade sett. en båt. glida långsamt ner åt floden; hade de sagt; — Deöet är en fiskare, som glömt sig borta. Men de misstogo sig; båten hade varit full af Spioner, som gladde sig åt att ha funnit något ämne för Sqvaller; En aftön i börjat af notetiber häde Gaston slutligen fått höra den sörgliga upptäckten. Det hade länge reghat mycket, REöne hädö stigit till ovanlig höjd, och allt ät befara en öfversvämning. Att försöka simma öfver den försände floden skulle ha varit ett vågstycke, öch Gaston, som stänt möte med Valentifie klockati elfva, hade derför tagit vägen offkring till Tärfascon; der han jemte ö af sina vänner åt middag på Färdskuset Deo trö keöjsarnet. Sedan de ätit, gingo de bort till ött litet kafe vid torget för att intaga sitt kaffe. Som biljarden vär Tedig, speläde dö ett parti, en midt under detta blefvo de afbrutnia genom att Höra ött häftigt skratt från ett bord i ändan at salen, kring hvilket suttö en mängd unga män från staden. Detta skratt, hvilket uppenbart gällde de spelande, verkäde synbarligen flå Gaston, och från detta ögonblick stötte han så illä, ätt Hans vän slutligen öfvörraskad sade till honom: — Men hvad fattas dig då? Du mankerar ju de bäst upplagda bollar. — Ingenting,