Dagens Nyheter – 22 april 1870, sida 2

proposition. i. fråga om. fortsatt utgifvande af. fen teknisk-ekonomisk beskrifning öfver statens jernvägsbyggnader. Utskottet hemställer i detta utlåtande, att kostnaden för nämnde verkg fortsättande må utgå af jernvägsbyggnadsmedlen samt att riksdagen vid meddelande af detta beslut måtte hos k. m:t anhålla att arbetet må fortsättas efter en mindre kostsam plan än hittills, sålunda att sjelfva beskrifningen må blifva hufvudsak och planscher endast vidfogas, när sådant är oufids gängligen nödvändigt. Hr Falk ansåg att det sätt, på hvilket arbetet hittills bedrifvits, tydligen utvisade att, om medel nu ytterligare beviljades, man äfven hädanefter skulle få mottaga endast planscher, men ej någon beskrifning, hvilket dock vore hufvudsaken. Tal. ansåg att det enda medel att vina någon rättelse uti detta förhållande vore att neka allt ytterligare ansläg ihda till dess den redån påbörjade delen af beskrifniogen blifvit fullt. färdig: . Hr Funck. upplyste att sämiia åsigt redan låtit höra sig i statsutskottet, men hade. der; ej vunnit gehör. af det skäl, att ett sådant arbets Mr reta, hylket. ua ounds ligen behöfligt, blefve både billigast oc fas att utföra, om det skedde samtidigt med panornas byggnad. Af samma mening voro äfven hit Leonaneker och E; af Uggläs. :Hr Bydqvist frainstäldd ett särskildt förslag, -från utskottets i anseende till: redaktionen i någoh mån afvikande; , Kammaren päkände utan omröstning ut.skottets, hemställan. s . I andra kammaren. föranledde denna fråga nära en timmas öfverläggniog. VHrr Keij, Jöns Pehrsson, Liss Oto6f Lärsson, Carl J. Bengtssön och Eöttkens motsatte sig anslaget, hvareihot utskottets beötänkalde försvarades af lirr -Bjerkander, Per Nilssor i Espö, Hörnfelt och Hirfta, hvilka dock vid votering ledo det svåra nederlaget att stantia i en. minoritet af :5T mot 116; som äfslogo betänkandet: Tullverkets aflöningsstat för år 187E Stätsutskottets röratide denna frågä afgifna utlåtande godkändes till alla dess särskilda punkter af första kanvmaren. Angående utskottets heriställan om bifall till k. m:ts förslag i fråga öm pensionsvilkoren för verkets embetsoch tjenstemän uppstod döck någön diskussion. Hr O: G. Mörner reserverade sig nemligen i ett utförligt yttratide mot gfundsatsen att för de särskilda embetsinänhakårerna olika pönsiönsinrättningar skola fitinas. Såsom Hufvudsköäl för sin åsigt anförde tal. att, såsom förkällatidet nu är, det ofta inträffat att en och sammi tjensteman i det ena embötsverket åtnjuter pension och således i det verket anses för otjenstbar, men På sämma gång gör tjehst i ett annat, då olika tjensteoch lefnadstid äro för pen:gions erKållände stadgade i det eva verket mot i det anidrav Dettx voröe ett abnormt förhåHandö; Em annan olägebhet vöre att härigenom kunde inträffa att en tjensteman i lägre lönegrad åtnjöte större löneförmäner än hans förmän. . Utskottets hemställan att anslaget för tulltjenstemännens pensionering skulle uppföras såsom förslagsanslag bekämpades äfven af sämma talare, som ogillade den tendens, hvilken i sednare tider vetat görs sig SWIaTde, ät äfven dör behofvet ej kräfdö något sådant, uppföra åtslagen til det eller det ändamålet såtom förslägsdöslag: Anslagen till öfriga tjen-Stemäns pensionering voro fixa, och riksdagen hade, i fjol fastställt äfven den nu ifrågavarande summan. satt utgå med ett. bestämdt belopp. . Riksdagen vore nu också samlad hvarje år, och beloppet kunde äfven af detta skäl med största lätthet årligen bestämmas till en viss sutitta, kvilken talären för denna gång ville sätta til 30,000-rdr. Hr Benmick hänvisade ht Mörner til k: m:ts proposition, -der: skälen, för utskottets åsigt voro ganska utförligt framställda. Större, statsbidrag än 30.000 rår pr år hade hittills visserligen ej erfordrats, men all sannolikhet vore för handen att så-ej skulle blifva fallet allt framgent. Talaren Ifofvåde å generaltullstyrelsens vägnar att ingen skulle utan verkligt behof Kommå i åtnjutande äf pensiön från tullståten. Hr O: G. Mörner erhöll ånyo ordet och upprepade sitt förra yrkatde, dervid han nu gärskildt framhöll hurusom de nuvarande pensionerna — som tillfölle ej blott enkor och de omyndige. barnen efter en afliden tulltjensteman, utan äfven döttrarne, de måtte lefva huru länge som helst — utgjorde ett slags premier för låga bouppteckningar — och att Upprätta sådana vore äfven R konst: Hrr I. äf Ugglas och Wern instärde med hr Bennieh samt erinrade att då riksdagen i fjol fattade sitt beslut i frågan. ett fixt anslag be