Dagens Nyheter – 20 april 1870, sida 1

inlåta sig i samtal med en person, gom döljer sig under en maskeradkostym. — Det står er fritt, herr doge, att fråga värden hvem jag är . . . om ni vågar det... Herr de Clameran ansåg detta obehöfligt. I stället drogoe både han och herr Raoul de Lagors sig tillbaka, fast beslutna att icke lemna pajazzon ur ögonsigte. Balen var slut och gästerna aflägsnadesig efter hand. Pajazzon såg hur de båda kavaljererna åtföljde fru Fauvel och Madeleine till deras vagn. Han ansåg tiden inne att aflägsna sig. Med snabba och fasta steg gick han framåt gatan, men upptäckte snart på andra trottoaren två personer, som höllo sina ögen fästade på honom. Komna till hörnet af Saint-Lazairegatan och en mindre gata som skär denna, gingo de öfver till samma sida der pajazzon kom. De stannade och drogo upp sina kappor öfver öronen. Pajazzon märkte väl deras afsigt, men brydde sig icke om att gå en annan väg. Just som han passerade dem, måttade den yngste af dessa båda män ett dolkstygn mot pajazzons bröst, men denne kastade sig med beundransvärd vighet åt sidan, så att dolken endast rispade hans arm. — Jaså, det är med lönmördare jag har att göra; det väntade jag knappt, sade han och gaf sina steg tillräcklig fart utan att springa. Han märkte att de följde efter honom, och han hvälfde nu planer i sitt hufvud