MV OS ett vanligt maskeradskämt till en öfverlagd insinuation. Ingenting kunde invändas mot dessa så bestämda och logiska ord, och herr de OClameran sökte derför en undflykt. — Jag är en vän till herr Fauyel, sade han, och har till följd deraf rätt att vaka öfver hans heder, och om detta skäl icke skulle vara er tillräckligt, så vet, att jag inom kort tid blir medlem af hans familj. — Verkligen? — Ja, min herre, inom åtta dagar skall min förlofning med fröken Madeleine eklateras. Denna nyhet var så öfverraskande och så förunderlig, att pajazzon ett ögonblick förlörade fattningen, men det dröjde också blott ett ögonblick; han bugade med ett ironiskt småleende och sade: — Tillåt mig gratulera er. Utom sin skönhet skall fröken Madeleine medföra en half million i hemgift. Raoul de Lagors hade med märkbar otålighet hört på detta samtal och afbröt det nu, sägande i en kort och förnärmande ton: — Låt det nu vara nog; jag vill blott säga er, herr pajas, att er tunga är väl lång. — Det är möjligt, min vackre hofkavaljer, men var viss på att min arm är ännu längre. — Dessutom, tillade herr de Clameran och stampade otåligt i golfvyet, kan man icke