Dagens Nyheter – 16 april 1870, sida 1

il — lampan i fönstret och bjöd den unga damen sin hand, men hon afvisade den med förakt, hvilket göt balsam i Prospers sår. Detta förakt tycktes hvarken besvära eller öfverraska Raoul, och han besvarade det blott med en axelryckning. Han gick derpå fram till gallerporten, öppnade och tillslöt den igen och gick sedan hastigt in, under det Madeleines vagn rullade bort i stark fart. — Nå, herr Verdunt, frågade Prosper, som plågades af oro, kommer ni ihåg, att ni lofvade att utan omsvep säga mig sanningen? Frukta icke att tala. Jag är stark nog. — Det är mot glädjen ni måste vara stark, min vän, Innan en månad gått till ända, skall ni djupt ångra edra misstankar i afton. Ni skall rodna öfver att ni ett enda ögonblick kunnat tro, att Madeleine var Lagors älskarinna. — Men skenet . .. — Man bör alltid hysa misstroende till skenet. — Men vi kunna inte stanna här till evig tid; den göken Raoul har stängt porten, vi måste derför gå samma väg som vi kommo. — Men stegen? — Låt den bli der den är; då vi i alla fall inte kunna utplåna våra spår, skall man tro, att här varit inbrottstjufvar. De klättrade nu öfver muren, men hade icke hunnit längre än femtio steg; då de hörde porten öppnas, shvarefter en person gick förbi