Dagens Nyheter – 16 april 1870, sida 1

Efter mer än fyra månaders väntan har man nu ändtligen fått erfara, hvad Stockholms stads drätselnämnd kunde anföra till försvar för sitt nekande att utlemna vid nämndens förhandlingar förda protokoll. Drätselnämnden har nemligen först nu inkommit till justitiekanslersembetet med förklaäring öfver den anmälan, som till justitiekansleren gjorts om en nämndens vägran i ofvan antydda hänseende. En redogörelse för denna anmälan har blifvit i n:ris 1494 och 1496 af denna tidning förut meddelad, ooh vi återgifva nu förklaringen, hvilken, som man kunnat vänta, står i fullkomlig öfverensstämmelse med den tolkning af hithörande grundlagsbestämrhelse, som justitieombudsmannen förklarat sig hysa. Drätselnämndens ledamöter, justitieborgmästaren Eklund, revisionssekreteraren Lindhagen, advokatfiskalen Billbergh samt hrr AA. Adlersparre, P. N. Bergström, F. W. Bille, J. Bolinder, R. Edberg; A. G. Lagergren, G. Nerman, F. A. Rinman, F. C. von Rosen, A. H. Wistrand, S. L. Hedman och P. E. Ahlgren, hafva afgifvit förklaringen, som har följande lydelse: Föreskrifterna i 23 4 m, tryckfrihetsförordningen angående handlingars utlemnande afse uppenbarligen att utofva en kontroll å statens embetsoch tjenstemän, men Hafva icke något afseende å de enskilda medborgarnös iom kommunerna valda förtroendemän, å hvilkas till kommunen inskränkta verksamhet kommunalmedlemmarne lätt äro i tillfälle att sjelfva i allt fall utöfva kontroll. De inämnde Iagrum begagnade ordalag äro ock i full öfverensstämmelse med en sådan uppfattning, enär skyldigheten att utlemna handlingar är föreskrifven endast för publika verk samt publika tjenstemän och detta, såsom det heter, utan ftskilnad på målens beskaffenhet, d.v.s. utän åtskilnåd på hvilkendera af de i grutidlagarne omförmälda särskilda grenarne af statsförvaltningen, som målen tillhöra. Att publik här betyder detsamnia som statens, och hvad dit är närmast att hänföra lärer vara uppenbart; och skulle det beKöfvas något bevis derför, att kommunalmyndigheterna hos oss icke räknas till publika eller offentliga myndigheter, så får nämnden hänvisa till 1 2 i gällande kommunalförfattningar för landet, för landsortsstäderna och för Stockholm — i hvilka alla döt heter att kommunernas medlemmar ega sjelfva vårda sina gemensamma angelägenheter, såvidt icke enligt gällande författningar det tillkommer offentlig embetsmyndighet att dem handhafva. Enahanda stadgande förekommer ock i 3 2 af förordningen om landsting. Ett ytterligare stöd för den uppfattning, nämnden nu framställt, ligger deruti att tryckfrihetsförordningen uti ifrågavarande mom, för underlåtenhet att utlemna handlingar stad