Dagens Nyheter – 16 april 1870, sida 1

gar ansvar såsom för tjenstens försummelse, ett stadgande som icke kan afse eller tillämpas på kommunalmyndigheterna eller deras medlemmar; och att lagstiftande makten sjelf betraktat förevarande lagrum såsom ej tillämpligt på kommunalmyndigheterna visar sig bäst deraf, att i gällande kommunalförordning för landet och landsortsstäderna finnas införda uttryckliga bestämmelser derom, att enhvar eger taga afskrift af kommunalnämnds, kyrkostämmas och stadsfullmäktiges protokoll, hvilka bestämmelser icke kunnat ifrågaskomma, ja, till och med varit olämpliga, i fall en sådan ritt redan funnits i grundlagen stadgad. Då klagsnden grundat sina besvär uteslutande på T. F:s föreskrift, så har det tillkommit nämnden att endast från denna synpunkt bemöta dem. Nämnden torde emellertid böra tillägga, att, då gällande kom.-författning för socknarne, i likhet med förordningen om landsting, icke innehåller några bestämmelser om handlingars utlemnande till hvar och en som det begär, och något sådant åliggande icke heller, efter hvad nämnden tror sig här ofvan hafvå visat, kan härledas från T. F., det beror på kommunens förvaltande myndigheter att pröfva, huruvida i enskildt fall skäl förefinnas mot att bifalla en framställd begäran uti förevarande afseende. Då emellertid en vägran härutinnan icke förekommer annat än i undantagsfall, samt härtill kommer att, enligt kom.-lagarnes föreskrift, ej blott stadsfullmäktiges förhandlingar äro offentliga, utan äfven de hos stadsfullmäktige förda protokoll skola offentligen uppläsas och en uppgift om besluten införas i en allmän tidning; att de förvaltande nämndernas och styrelsernas åtgärder granskas utaf revisorer som af stadsfullmäktige utses; att revisionsberättelserna och andra förvaltningsberättelser, alla utlåtanden och förslag i de ärenden, som skola af stadsfullmäktige pröfvas, komitbetänkanden och en mängd andra till kommunalförvaltningen hörande handlingar i tryck offentliggöras och äfven hållas allmänheten tillhanda, så visar det sig, att i hutvudstaden finnes lätt tillfälle för kommunens medlemmar att med kontrollerande uppmärksamhet följa kommunalförvalvningen. Det knappa utrymmet hindrar oss att i dag underkasta de i denna förklaring anförda satserna någon granskning; men då det här är fråga om ingenting mindre än ett försök att grundlägga en praxis, som för det nyvaknande kommunallifyet skulle hafva de vådligåste följder, skola vi oförtöfvadt till den vigtiga frågan återkomma.