Hvarj ehanda nyheter. För några år sedan lefde i närheten af staden U. en man, hr R., hvilken var känd att vara hvad man kallar ,,driftimne. Mannen i fråga hade gjort en lustresa till Stockholm, men :kom tilbaka: ytterst: förbittrad på hufvudstadens invånare, hvilka han beskyllde för brist på höflighet, och motiverade detta omdöme genom följande berättelse: Jag promenerade en dag på Norrbro, då jag mötte en herre, som stannade framför mig, bugade sig, helsade och yttrade: .Mjukaste tjenare, hr — — hr — —! — , Mitt namn är R., sade jag, — Ja så var det. Mjukaste tjenare, hr R.! Det är märkvärdigt hvad hr-R. är lik sin fru mor! — ,Jaså, tycker -herrn det? svarade jag. Har herrn sett min fru mor? Nej, viist inte, inföll den plumpe karlen, men nog kan jag föreställa mig hur en gammal käring ser ut! Af erfarenhet. Vid:en större familjfest hade husmodren glömt att ge mat åt en liten ficka; som: satt i ett hörn afsides-vid sitt eget lilla bord, hvilket emellertid icke hindrade barnet från att sitta stilla och tyst.