Dagens Nyheter – 14 april 1870, sida 2

dertill en dörr af ek, var stängd, och herr Verdunt försökte förgäfves att öppna den. — Hur dumt, mumlade han, man borde alltid ha sina instrumenter med sig. Ett lås som man kunde öppna med en spik, och så har man inte en jernbit i fickan. Sedan han insett det fåfänga i sina ansträngningar, gick han rundtomkring byggnaden och undersökte alla fönster i nedra vå. ningen, men alla luckorna voro tillskrufvade Herr Verdunt såg förtviflad ut. Han snodde omkring huset som en räf kring en hönsbur och sökte öfverallt en ingång, men fann ingen. Förtviflad återvände han till den punkt i trädgården, der man bäst kunde se det upplysta fönstret, och utbrast: — Om man blott kunde sc . : . Att tänka sig att der, der . . . och han pekade med fingret mot fönstret . . . är lösninged på gåtan, och vi äro blott på trettio eller fyratio fots afstånd från dem! Prosper hade aldrig förr varit så förvånad öfver sin besynnerliga kamrats utseende. Han tycktes vara hemmastadd i denna. trädgård, i hvilken han inkommit genom att stiga öfver muren; han gick och kom, liksom Han varit gammal bekant på stället; han fann situationen mycket naturlig och talade om att dyrka upp dörren till ett bebodt hus, liksom en hederlig borgare talar om att öppna sin snusdosa, för att icke tala om att han var all