Dagens Nyheter – 13 april 1870, sida 1

— Hur vet du det? — Emedan jag under den stora expositionen lärde hvad ordet XSpengarX4 heter på alla europeiska språk, och detta ord hördes i hvarje ögonblick under deras samtal. Sedan började de spetsbofvarne åter tala franska, men då talade de blott om bagateller, t. ex. om en Kostymbal, som en stor bankir ger i morgon. Då min husbonde sade farväl till den lille, yttrade han emellertid: efter denna scen är oundviklig, så kan den lika så godt ega rum i afton; stanna derför qvar i Vesinet i afton, Raoul svarade: ja. Det hade nu blifvit mörkt, och krogen fylldes allt mer och mer af gäster, som ropade på absint eller öl. Uppassarne började tända gasen. — Det är bäst att du försvinner, sade herr Verdunt till Josef. Din herre behöfver dig måhända, och här kommer en person, som vill tala med mig. Den som villo tala med herr Yerdunt var ingen annan än Cavaillon, som såg sig omkring mera oroligt än en tjuf, som vet, att hela pariserpolisen är i hälarne på honom. Han satte sig liksom mäster Josef vid ett sidobord, tryckte Prospers hand i förbigående, och först sedan han var säker på att ingen observerade honom, vågade han lemna herr Verdunt ett litet paket, i det han yttrade: — Be, detta har hon funnit nere på bottnen af ett skåp.