Dagens Nyheter – 9 april 1870, sida 2

r Man tager pod kappor åt henne och hon utväljer en af de allra bästa. Det begäres 90 rdr, hon prutar ned priset till 80). Desslikes utser hon åt sig ett präktigt sidenparaply, som kostar 15 rdr. boded är man mycket artig mot en så god kund — i synnerhet är en ung herre, ett. biträde, förekommande. När handeln är afslutad, säger Eklund: oo — Jag hade inte tänkt köpa någonting just nu, så. att jag harinte pengar med mig, men om. Kerrskapet ville låta någon följa med mig hem till grosshandlarL:s vid Brunkebergstorg, så skall pengar fås, för jag har min lön innestående hos frun sedan jag var husmamsell der innan jag gifte mig. Den unga Herrn var genast beredvilligatt följa henne: — Jag tackar så mycket; sade Eklund med det allra behagligastetonfall i rösten, och det blygsammaste. utseende, men jag: skall säga . att jag är nygift, och min man är allt svartsjuk, så att jag inte törs gå med en herre; men om fruntimret ville vara så god. Detta fann man i boden vara mycket graännlaga och bra; och så anmodades ett biträdande fruntimmer att följa med den unga frun. — Det är bäst att jag tager kappan på mig, så slipper jag bära den. på armen, säger Eklund; oeh: så draperar hon sig i det dyrbara plagget. Paraplyet vill hon icke heller besvära fruntimret med, utan tar det sjelf i Handen. Så går hon prydligt öfver Norrbro och Malmtorgsgatan upp i ett hus: tätt invid Brunkebergstorg. Frurtimret: följer med upp i våningen. Eklund: visar en köksdörr för henne, ber henne stiga in, och tillägger: — Var nu så god och fråga efter jungfru Kristin. och bed henne sätta fram en stol åt fruntimret, medan jag går in till frun och får pengarna. För att fruntimret skall vara säkert, så lemnar jag det här knytet . . . jag har just vatit och köpt silfver: Fruntimret stiger in i köket: Ett par jungfrur se litet förundrade på henne. PV id anblicken af deras förundran öfver den tysta gästen, säger denna: — Det är ett fruntimmer som visat mig in hit. och. bedt. mig vänta medan hon gick in till fru L. Och så frågar hon efter jungfru Kristin, emedaån det andra fruntimret tillsagt henne att bedja jungfru Kristin sätta fram en stol. — Här finns inte någon som heter: Kristin, svarar den ensafflickorna; men nog kan vi sätta fram en stol: ändå. Fruntimret. väntar länge medlugn, men slutligen finner hon tiden. för lång och omtalar att den frun, som fört henne dit, hade varit husmåmsell på stället och nu, sedan bon gift sig, skulle hemta sin innestående lön för att betala köpta saker. PF Plickorna upplysa henne: att den husmamsell, som är i huset, Har varit der lång tid och att det således icke måtte hänga rätt till; sammans. med uppgifterna. För att få saken utredd går en af dem in till fru L Det finns intet främmande frutimmer, och der hade ej varit något sådant. Josefina Eklund Hade, icke en sekund töfvrat att springa utför trapporna med sin kappa och sitt paF raply. Fru L. kömmer uti köket och upplyser den väntande att hon ej haft någon husmamselt som flyttat eller eger innestående lön att få ut. Fruntimret blir först bestört, men hemtar Big. — Det går an att jag har knoytet i pant... det innehålter silfver. — Är fruvtimret säker på det? frågar fru L. — Ja bevars, — Men det vore kanske bäst att undersöka hur det är. Man undersöker och finner i knytet — en liten kagge med bleckbitar och annat skräp uti: Fruntimret skyndarhem till: bodens egare, med farhåga för följderna. Men, han är en rutinerad köpman ... han blir icke ond, utan skrattar åt det fintligt uttänkta bedrägeriet. Man torde HNävaf finna att Josefina Ekhmd vid den tiden handlade som en den mest durchdrifna bedragerska. Månne hon bättrade sig: till den tiden, 4 månader derefter, då hon gjorde bekantskap med advrokatfiskalen Montan? ) Eller från. 80 till 70, Referenten kan ej med silkerhet säga hvilketdera. ————