AS SAR 0. BRANT RAN SE F VAA — — Kostnaden för den väpnade freden Europa. Vi anföra några siffror rörande kostnaden för den väpnade freden i Europa, nyligen framlagda af den utmärkte franske statistikern hr Legoyt. Under förlidet år, 1869, höll Europa, enligt en beräkning som snarare kan anses för låg än för hög, under fullt fredslugn en effektiv armå af 3,815,847 man med en kostnad af 3!2 milliarder frank eller 2,500 millioner riksdaler, det vill säga nära en tredjedel af hela sin statsutgift. Om vi nu antaga, att dessa kolossala stridskrafter, till följe af någon förnuftig öfverenskommelse regeringarne emellan, kunde inskränkas endast till hälften, så skulle dermed vinnas, att genast 1,907,924 man från 20 till 35 års ålder, sjelfva urvalet af alla länders befolkning inom dessa åldersklasser, kunde återvinnas åt det fredliga arbetet, och en besparing af 1,600 millioner frank eller 1,150 millioner rdr vinnas i de europeiska budgeterna. Med denna summa kunde Europa årligen utvidga sitt jernvägssystem med närmare 1,000 svenska mil, årligen anlägga lika mycket nya landsvägar som alla förut befintliga och upprätta en folkskola i hvarje kommun. Sedan detta blifvit gjordt, kunde staterna börja betala sin skuld, hvars årliga ränta nu utgör omkring 2!g milliarder frank eller omkring 1,710 millioner, motsvarande efter 4 proc. ett kapital af 42,000 millioner rdr riksmynt. Äfven om man icke räknar kombinerad ränta, kunde denna skuld vara betald inom 36 år. Följande stycke af hr Legoyt förtjenar citeras ordagrannt: cOm å andra sidan Europas stater beslöte sig för att använda den sålunda uppkomna besparingen af 1,600 millioner (frank) på en nedsättning i de skatter, som nu trycka produktionen och förbrukningen, hvilken oerhörd lättnad för folken, hvilken ny sporre till verksamhet af alla slag! Vi hafva sagt, att 1,907,924 man i blomman af sin ålder skulle blifva återskänkta åt de fredliga yrkena; denna lyckliga omständighet skulle blifva en ny källa till blomstring för Europa. Om vi endast anslå dagspenningen för dessa 2 millioner arbetare till 2 frank (1 rdr 44 öre), och med antagande, att denna dagspenning representerade femtedelen af den producerade varans värde, skulle denna under industriens fanor enrollerade fredliga armå frambringa ett dagligt värde af 20 millioner, (14!3 millioner rdr) och en årlig produktion af 7!2 milliarder. Men detta är icke allt! En betydlig kapitalsumma, som nu användes på utrustningen och beväpningen af dessa 2 millioner man, skulle blifva tillgänglig och kunna användas på andra, ojemförligt mera nyttiga grenar af nationalindustrien. Med ett ord: genom att hålla dessa 2 millioner unga män i deras hem, skulle man, åtminstone för en tid, med all säkerhet kunna i betydlig grad sänka priset på handarbetet och derigenom gifva en liflig eggelse åt produktionen i alla dess former. Men vi lemna för ett ögonblick den ekonomiska vinsten ur räkningen och tänka endast på den moraliska fördel, som landet vinner genom att väcka kärlek för arbete och: ordning hos en stor mängd fullvuxna menniskor, som