Dagens Nyheter – 7 april 1870, sida 1

— Från hvem? — Från din skyddsling, den unge Cavaillon. Saken skall, efter hvad man säger, ha tagit min onkel mera än dig. Han visar sig nästan aldrig på kontoret och ser ut som om han bure på någon farlig sjukdom. — Och fru Fauvel . . . kassören dröjde — och fröken Madeleine? — Åh, sade Raoul i en lätt ton, min tant är fromheton sjelf, hon låter sjunga messor för den brottslige. Hvad min vackra och älskade kusin angår, så lemnar hennes kostym till maskeraden i öfvermorgon hos herr Jeandidier henne icke tid att tänka på sådana bagateller. Hon har upptäckt, så har en af hennes väninnor berättat mig, en snillrik sömmerska, som lofvat henne en drägt såsom kofdam från Katarinas af Medici tid; det skall vara ett riktigt under af skönhet. Prosper hade genomgått förfärliga qval, men detta sista slag var honom alltför hårdt. — Madeleine! suckade han, Madeleine! Herr de Lagors, som ansåg sig icke böra lägga märke till detta utbrott, hade emellertid stigit upp och sade: — Jag måste nu lemna dig, kära Prosper; om lördag får jag se dessa damer på balen, och jag skall då berätta dig något om dem. Håll nu modet uppe och kom ihåg att du kan lita på min vänskap. Raoul tryckte ännu en gång Prospefs händ och aflägsnade sig. Han hade redan hunnit