Dagens Nyheter – 4 april 1870, sida 2

i poliskammaren annat än med sina guldbågade glasögon på näsan. — Ni har således, patron, förhört den lilla, med hvilken fru Alexandre icke kunde komma ur fläcken? Ni vet således hvarför hon lemnade Erkeengeln, hvarför hon icke väntar på herr de Clameran, och hvarför hon köpte kjolar af bomullstyg? — Hon handlar endast efter mina råd. — I så fall, sade konstapeln modfälld, återstår blott att medgifva, att jag är en narr. — Nej, Fanferlot, sade herr Lecoq godmodigt, du är ingen narr, du har blott begått det felet, att åtaga dig ett hvärf, som öfverstiger dina krafter. Har du fört saken ett enda steg framåt under det du ledt den? Nej. Och orsaken dertill är att du är oöfverträfflig som löjtnant, men du har icke derför en generals nödvändiga kallblodighet. Kom ihåg, att den som skulle gå under på en första plats kan göra sin lycka på en andrat. Fanferlot hade aldrig hört patronen vara så meddelsam, icke heller så godmodig. Då han märkte, att hans beteende var upptäckt, hade han väntat ett förkrossande oväder, men i stället hade han sluppit ifrån med ett duggregn, som knappt hade fuktat hans hufvud. Herr Lecoqs vrede skingrades liksom de hotande moln, hvilka stundom upptorna sig vid horisonten, men som skingras af en vindfläkt. Likväl var fru Alexandres man icke lugn,