-— LTAV — Gipsy dröjde ett ögonblick att svara, men slutligen sade hon: — Ni har varit så god mot mig, att jag skall anförtro er det. Läs detta bref, som ett gtadsbud just nu lemrade mig. d — Hvad! utropade fru Alexandre, ett stadsbud här? — Hvad är det för underligt häri? — Åh ingentng, svarade värdshusfrun och läste högt, för att hennes röst skulle höras i det lilla kabinettet: En vän till Prosper, som hvarken kan mottaga er hos sig eller komma till er, måsto nödvändigt tala med er: Vill ni i afton klockan nio infinna er på omnhibusarnes hållplats midtemot S:t Janus-kyrkan, så skall ni der träffa den, som skrifvit dessa: ord. Jag har just valt denna plats för att aflägsna all fruktan ur ert sinne. — Och ni ämnar verkligen gå till detta möte? utbrast fru Alexandre. — Naturligtvis. — Men det är förskräckligt obetänksamt, det är en fälla man utlagt för er. — Hvad gör det? afbröt fru Gipsy henne, jag är så olycklig, att jag icke är rädd för någonting. Och utan att vilja höra mera gick kon. Knappt var hon utom dörren innan Fanferlot kom ut från sitt gömställe. Den -milde konstapeln var nu blek af raseri och svor som en matros.